Divergent

Sol såg tyst på honom av hela hans ordflöde och över det faktum att han bett om ursäkt vilket inte kunde hända till det vanliga.
"Tja........" började hon tvekande och såg på maten lekte med den.
"Det är väl för att de vill ha koll på falangerna, se till att de inte vet, jag vet inte?" mumlade Sol med rynkad panna och såg upp på honom, vad menade han? Hon hade fått en konstig känsla i magen.

Kai suckade. "Vet du vad, glöm det. Det är inget jag bara... Äsch, skit i det." sa han bara och åt det sista. "Är du klar? Kom så går vi och lägger oss!" sade han.

"Nej" sa Sol plötsligt starkt och med skärpa hon ryckte själv till av sin röst och verkade bli nervös av sig själv men hon verkade bestämd.
"Jag vill veta, säg." säger hon bestämt och sitter kvar med armarna i kors hon hade inte rört maten. Men hon tar några tuggor hon hade lovat sig själv att äta.

Kai ryckte till av den plötsligt skärpan. Med ett nervöst finger ritade han osynliga cirklar på bordet. "Alltså... Tänk om regeringen ljuger för att de inte vill att vi ska få veta vad som finns utanför murarna?" började han osäkert, han kände sig oerhört dum som sade så om de som skapat det ställe han växt upp i. Han borde lita på dem, men sedan han bytt falang... Allt var så annorlunda nu.

"Ja?" sa Sol hon hade inte alls lika svårt att tro det. Hon hade ingen längtan till sitt hem, ingen tro till regeringen. Här verkade allt så mycket bättre.
"Det har jag inte svårt att tro, inte efter jag sett allt detta. Mer förvånat är att de låter detta vara, låter folk leva såhär." mumlade Sol och såg på honom medans hon åt upp.
"Så vad skulle Cornelia visa dig?" frågar hon sen och dricker sin mjölk.

Kai skakade på huvudet suckandes. "Jaf har bara svårt att förstå varför... Och vad är det de gömmer isåfall?" mumlade han, inne i sina tankar. Han drog en hand genom håret och såg ner på bordet. "Jag vet inte vad Cornelia ville visa mig, men något var dt i alla fall. Hon verkar inte gilla mig..." sade han med ett axelryck.

"Dig? Hon avgudar dig, den lilla ungen." skrattar Sol men blev sedan allvarlig.
"Det var dig hon frågade, dig hon ville ha hit, klart hon gillar dig." sa Sol och ställde sig upp.
"Och om du var trött men ska ut på nattliga äventyr så är det bäst att du går och lägger dig." sa hon med en konstigt stel röst men hon väntar in honom.

Kai skakade på huvud, det Sol sa var inget han höll med om. Cornelia ogillade honom definitivt, varför lät hon annars så nedlåtande? Suck. Kai skakade åter på huvudet, denna gång åt Sols stela ton. Han nickade dock lätt och reste sig upp. Då de gick tog han Sols hand i sin och kände värmen fara upp längs armen och ut i hela kroppen.

Sol log lätt och höll i hans hand, det var fint att han ville hålla i henne sådär varför viste hon inte men det värmde. Då de kom till deras sängar släppte hon honom dock, hon skulle sova i sin säng hon hade lovat honom bara en natt så hon satte sig på sin sängkant och började dra av sig skorna.

Kai gick i tystnad mot huset och log lite för dig själv. Han tyckte om känslan av att ha Sols hand i sin. Då de kom fram släppte hon honom. Han såg tevkandr på henne, vågade han fråga om hon ville dela hans säng igen? Nej, hon ville nog inte. Kai satte sig på sin säng, drog filten över sig och fick av sig byxor och tröja. Kallingarna og strumporna behöll han på. "Godnatt Sol." mumlade Kai låg och lät sig själv falla mot den mjuka madrassen.