PRS(Isse Weasley)

"Tja, sålänge hon inte får reda på det är det väl lungt..." Suckade hon och ignorerade det sista han sade. De var framme nu och hon började plocka ur sina målargrejor.

"Men kommer hon inte hit någon gång? För att se att det är gjort?". Thomas följde efter henne och slog sig ner på gräset.

Hon hälde några färger på paletten och drog lätta drag med penseln.
"Vad vill du att jag ska säga, att jag ska döda dig? Att mina föräldrar kommer dö om jag håller dig vid liv? För den risken fins!" Hon blundar nu och spänner alla möjliga muskler i kroppen.

Thomas tystnade och såg bara på henne en stund. "Förlåt mig...Du borde döda mig så du slipper allt" mumlade han.

Hon står stum ett tag. Sen märker hon något.
"Jag, k-kommer svi-hh..." Mer kommer inte mer ut då hon svimmar och färgen flyger överallt.
Det hon nyligen var hur utmattad hon kände sig.

Thomas såg förskräckt på henne och fångade upp henne innan hon föll till marken. Med möda lyckades han bära in henne igen och in till sovrummet där han la henne i sängen.

Hon var svag och kunde inte göra mycket men samtidigt sov hon inte.
"Heej..." Viskade hon med ett sömnigt flin och vred sig lite.
Plötsligt fick hon en väldans fnissatack. Hon kunde visste inte varför. Man kunde lätt gissa att hon blivit sjuk eller något.

Thomas såg oroligt på henne. "Hur mår du egentligen? Du svimmade nyss....".

Hon skrattade snart hystersikt.
"S-s-svim-mad-de?" Frågar hon mellan fnissningarna. Hon kan inte tänka klart, vad händer?

Thomas såg lite skärrat på henne, varför skrattade hon så? "Skuggan! Hur är det egentligen". Han försökte skaka om henne.