(ORP) Demonernas krig

Alice

De andra går utan mig. Jag bryr mig inte om att följa efter dem, utan fortsätter stå i skuggorna.

Annie:
"... Nåja, hon kommer ändå inte så", muttrar jag och börjar små jogga.
"Änglarna kommer vilken sekund som helst, vi har varit här alldeles förlägne!"

Clary:
Jag följer efter Alex tills vi kommer fram till de andra.
"Var ska vi?", frågar jag, "jag kan några genvägar, för jag har typ bott här sedan jag var liten."

Alice

Runt 30 änglar kommer flygande från himlen. De flyger mot de andra, men de har inte sett mig än.

Jem hade än inte sagt något. Han såg änglarna och stoppade Annie genom att dra henne mot sig i en hastig rörelse.
- De är här!

Annie:
Jag stelnade till, både av den plötsliga kontakten som fick mitt hjärta att hoppa till, och dels för att 30 änglar störtade mot oss. Jag kvävde ett skrik och beredde mig för ett slag.

Tawny

Jag nickar osäkert, innan jag blev något säkrade och nickade ivrigt.
"Vilket håll tror du att de gick?" frågar jag, lägger huvudet på sned.

Kia

Jag kollar upp.
"Jo, vi skulle kunna följa dem där änglarna i skyn..." Säger hon och kollar allvarligt på Tawny och springer dit.
Om de redan tagit så många själar skulle de bog inte tveka att göra det igen;

Alex:
Jag stannade reflexmässigt tiden. Jag tittade på änglarnas mörka blick och bittra leenden. Jag visste att jag inte kunde hålla tiden stilla mycket längre. Jag kastade en snabb-blick på gruppen. Jag började med att ta upp Clarys stela kropp och springa snabbt till en liten skogsdunge och började senare dra dem andra i samma skogsdunge. Jag hann precis gömma mig själv när tiden gick igång igen. Jag tryckte ett finger mot munnen för att visa att dem ska vara tysta. Jag kikade ut genom ett litet hål och såg änglarna tvärstanna i luften.
"Vad i?! SÖK GENOM OMRÅDET!", fräste en av änglarna och alla spred ut sig.
"Dem kommer hitta oss närsomhelst, planer?", viskade jag.

- Fråga inte mig! flinade Jem tyst.