Prs(Dragon Fantasy)

Uriah flinade. "Eller så målar jag av er och den skyldige i strid!" skrattade han. Han rodnade ännu mer av hennes ord och satte sig upp igen. När hon var klar var han tyst en stund. "Jag...Är typ..eller jag är inte säker, men jag tror jag är kär i dig!" sa han sedan. Och med de orden lade han sig ner och somnade.

Mina bara stirrade på honom, och hur kunde han sova nu? Han kunde ju inte göra sådär bara sova, efter vad han sagt. Hon var förundrad.

Uriah rynkade lite på näsan i sömnen, "Ugh...möglig biff!" muttrade han förfärat och lade kudden över huvudet. Han drömde att han blev jagad av en bit möglig biff. Biffen hade grönbruna ben med röda converse på. Bara minuter senare satte sig Uriah rakt upp. "Euw!" utbrast han, han hade fortfarande inte riktigt vaknat än.

Mina halvsov vid hans sida. Hon öppnade inte ögonen, hon orkade inte.
"Vad är det?" mumlar hon tyst fram.

"Mm.." grymtade Uriah tyst. Han ville inte väcka Mina, även om hon verkade vara halv vaken. Han såg bekymrat neroå Minas mage, som var så gott som icke-existerande. Hon borde verkligen äta. Fast inte möglig biff såklart. Huh... Han gick upp, och drog av tröjan. Han tog en ny som han började trä över huvudet. Den var lite trång, men den brukade töjas ut då han använde den.

Mina märkte inte hans blickar då hon halvsov men då han började röra på sig såg hon upp.
"Ska vi gå nu? Mat?" frågade hon nyvaken och kom upp för att sätta på sig skorna.

"Nej, jag bara....är vaken." mumlade Uriah besvärat. Han hade inte velat väcka Mina, som sagt. Han ryckte på axlarna. "Du kan sova vidare om du vill." sa han. Så tyst han kunde plockade han fram sina målar grejer. Han satte sig på en stol och började måla. Han drog penseldragen försiktigt och koncentrerat, såg på färgerna med vördnad. Sakta men säkert trädde en mycket vacker och exakt bild upp, föreställandes Mina, då de legat på bryggan och månljuset hade gjort att Mina såg väldigt vacker ut. Han mindes deras första kväll på bryggan tydligt. Precis som då, låg Mina på bilden med slutna ögon och det vita ljuset föll som ett lakan över henne.

"Okej.....bra.....God natt..." sa hon trött sparkade av sig skorna igen och snart sov hon tungt. Hon sov hopkurad som en liten boll med armarna om benen som för att skydda sig.

När Uriah var klar med målningen lade han den på sin sida om sängen för att den skulle torka. Han gick ut ur rummet och började se sig om på hotellet. Det var enormt och det var mycket man kunde göra. Till att börja med köpte sig Uriah tre kanelbullar och en flaska cola.

Mina vaknade slutligen, sömnigt såg hon sig om. Uriah var inte där. Hon satte sig upp och drog handen genom håret, var någonstans var han? Hon kom på fötter och såg tavlan och stod sedan och bara stirrade på den, hon såg faktiskt okej ut, var det så han såg henne?