Enthopia: Luna_rav & Fellrendión

Qwanora satte sig längst bak. Där var tre säten.
"Jag ror", sa Qwanora direkt. Violet satte sig då i mitten.
"Mika och Daisy, sätt er kvickt", sa Violet.

Det var kolsvart och man såg inte mycket förutom lamporna från fönstren i båten och lite hur det var i roddbåten.

"Är ni beredda"? Frågade Violet. Innan någon hann svara så började hon skära av repet som höll upp roddbåten. Sedan föll båten långt ner och med ett plask landade den i vattnet. Smällen var ljudlig och det lät som att någon hört.

Qwanora började ro mycket kämpigt. Vågorna fick båten att gunga jättemycket och ovädret gjorde inte precis saken lättare.

De var tvungen att ro hela natten och även under gryningen. Qwanora visste att Myrithos planerat att de skulle komma i land på den västra sidan, men Qwanora kom istället på att de kunde komma i land en bit längre ut, och det fick tiden att gå ännu längre.

Men klockan tio var de framme vid en strand och ovädret hade slutat. Solen var uppe och de reste sig ur båten.

Violet föll ihop i sanden efter att ha tagit sina saker.

"Vad gör vi nu"? Frågade Violet. "Jag tror inte att Myrithos gett upp om oss"!

"Om han nu är så hemsk som ni påstår så är han nog redan efter oss, det vore bättre om vi skyndade oss in i skogen och hittade ett gömställe, ön måste nog vara rik på gömställen så stor som den är", sa Qwanora.

"Jag håller med", sa Violet.
Det var läskigt att vara ute på stranden. Inte heller minst för att hon var dödstrött och behövde rejält med sömn.