Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

- Jag förstår vad du menar men jag har en trädgårdsmästare, han tar hand om allt sådant. svarar Nicolai, hans blick kalla och hans ansikte hårt.

- Kom, så ger vi dessa till Abigale så hon kan sy in dem åt dig. Sedan ska hon lära dig hur du sak bete dig på fredag. Okej? säger Nicolai och går ut genom dörren, han håller den öppen så att Scarlett kan komma ut.

Hon nickar och ser på honom.
- Varför trode du jag skulle fly ? Om jag skulle fly skullle jag inte komma tillbaka.
Hon log mjukt.
- Jag visste hur jag skulle tacka er och jag såg de här blommorna och jag blev glad. Glad och jag visste att ni skulle uppskatta en sådan lätt gåva.
Hon log mjukt.

- Jag är... som du sa, ett monster. Vem skulle vilja stanna hos mig? Vem skulle kunna älska mig? mumlar han som svar på hennes fråga.
- Men tack för blommorna. Säger han och låser sedan dörren bakom dem. Han tar fram nyckeln och låser dörren, sedan hänger han nyckeln runt sin hals igen.

- Abigale! ropar han medan han går ner för trappan.
- Ja herr Blackwood? Säger Abigale som står i hallen precis nedanför trappan. Nicolai går fram till henne och räcker henne klänningarna.
- Dessa ska sys in så de passar Scarlett. Den röda är viktig att den blir klar tills imorgon. Scarlett ska bära den när vi firar min 720:de dödsdag. Nicolai börjar gå mot balsalen.
- Just de, du ska lära henne hur hon ska bete sig imorgon när mina gäster kommer. Det är bäst ni sätter fart, du kan sy in klänningen inatt.
- Självklart Herr Blackwood. säger Abigale.
- Bra. Lucifer!

Med de orden går han in i balsalen, Lucifer kommer in springande och Nicolai stänger dörren.

Hon såg på honom och log.
- Du är inget monster. Det är bara något jag sa. Jag var rädd för dig, men jag är inte rädd längre.
Efter de orden så följde hon Abigle upp till rummet och såg på henne.
- Han gav mig fina klänningar. Hon log mot henne samt kliade Devion bakom örat.

(bättre? )

Samma sak fortfarande. Hon kan inte prata med Nicolai när han redan gått in i balsalen och STÄNGT dörren bakom sig. Alltså kan hon bra prata med Abigale.

Ändra igen.

(hon pratar innan han stänger dörren alltså innan Abigale kommer. Men jaja. Dessutom är jag öm i halsen kommer bli sjuk så jag är vimsig som den ))

Hon följde Abigale till sitt rum och slog sig ner på sängen och Devion såg upp från korgen och gäspade stort.
- Hej sömntuta där. Hon log och såg på Abigale.
- Skulle jag kunna få en skål vatten så han inte dör av törst sen?

(Jag som Abigale)
- Jag ska hämta en skål med vatten när vi har mätt upp klänningen. Så ta nu av dig den här klänningen å så tar vi på dig den röda så att jag kan nåla upp den fröken Scarlett. Säger Abigale och ler mot flickan.

Abiglae hänger in de andra tre klänningarna i den stora, vita garderoben längst in i rummet.

Hon ställer sig på fotpallen igen och låter klänningen falla till marken och hon log.
- Sen skulle han vara rätt söt med någon rosett tror jag.
Hon ler mot henne.

(Jag som Abigale)
Abigale trär först underkjolen över Scarletts huvud och sedan trär hon klänningen över hennes huvud och snörar åt korsettsnörningen så hårt hon bara kan.
- Å så, en nål här.. å.. så... hm... å en... nål.. där... å.. så... hm.. å en där.. å en här... å en sista... här... Mumlar hon medan hon nålar klänningen.
- Så där, klart fröken Scarlett. Ni kan se er i spegeln om ni vill se hur den ser ut. Säger Abigale och backar två steg.

Hon står stilla och stirrar framför sig på en tavla av blommor och hon ser på sig själv när Abigele flyttar på sig och hon ler.
- Den är så vacker. Hon snurrar runt lite och ler.
- Hur länge har ni jobbat för Nicolai?