Skogens hemligheter

Indra log lite, "Kanske, kanske inte jag vet inte." sa Indra, och vad skulle hon säga?

Vincent log svagt och tittadr ut. Stormen var lite lättare, man såg åtminstone en meter ut nu. Han reste sig och givk fram till fönstret. "Sen när stormen är över, du får väldigt gärna hälsa på".

Indra nickar, "Om du vill det så? Och du får gärna komma till mig." sa hon menande och log lätt. Hon ville hem men inte förlora kontakten med honom.

Vincent log och vändr sig mot henne. "Gärna, så fort min fot är lite bättre". Han hade lite ont ännu. "Men jag tänker inte släppa er på minst en dag".

Indra skrattade lätt och gick fram till honom, "Och det uppskattar jag, det är trevligt att vara med dig." sa hon och kom nära, mycket nära med ett leende och blickar sedan ut.

Vincent log då hon kom närmare. "Kul att du tycker det...". Han drog in hennes doft och suckade lätt.

Indra log, hon gillade att ha honom nära, varför gillade hon det så? Han var vacker, rentav stilig och hans hår....det var underbart som korpens vingar.

Det knackade plötsligt på dörren, och en piga, en som var så ung att hon inte var Vincents älskarinna, stack in huvudet. "Herre, er far önskar att ni äter middag tillsammans med honom igen, ni får gärna ha med er gäst då". Hon stängde dörren igen.
Vincent suckade lätt, men han kunde väl inte undvika det och han skulle ha Indra med sig, "Jag längtar tills min far ger sig av igen".

Indra bet sig i läppen och gjorde stora ögon, hans far gjorde henne rädd eller hon visste inte, han verkade så bestämd och han visste säkert vad alla bybor kallade henne.

Vincent såg mot henne igen. "Hur är det?" frågade han vänligt då hon förändrats märkbart det sista sekunderna.