Star Trek [PRS] Dragon Fantasy &Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Har jag sagt något till dig.?!" frågar han efter henne lite surt och blänger half på Kestra.

Hon ser på honom och skakar på huvudet, men det syns fortfarande hur irriterad hon är. Hon tar satts och kastas sig upp bland sakerna man ska gå armgång över och grimaserar då det drar och svider i såren över ryggen, men just nu struntade hon i vad läkaren hade sagt.

D'Tan gåt efter henne emot sitt omdöme och ser på henne när hon tränar. "Det är som du vill bli premanent skadad, Snow, det skulle vara idiotiskt." säger han

Kestra kommer till avsatsen och stannar där och sätter sig, "Det vill jag inte." mumlar hon och drar upp knäna och gömmer ansiktet i armarna. Som om hon ville komma ifrån hela värden just nu.

"Så sluta och vila istället." säger D'Tan med en bestämd röst och ser på henne.

"Jag orkar inte vila, okej? Klarar inte av det, finns förmycket att tänka på." sa hon smått upprörd och mumlar sedan, "Hatar att vara Bentoid, fan ta mormor." hon menade det inte, men ändå.

"Du ska vila, dom du inte vill få att kaptenen tvingar dig att vila." säger han lite roat och verkar le lite.

"Men orkar inte." protesterar hon och hoppar ner men låter mer som ett trotsigt barn. Hon avskydde bara det hela, att ett par dagar i månaden inte alls kunna kontrolera sina känslor som hon annars höll strängt på.

"Om du fortsätter att bete dig som ett barn så behandlar jag dig som ett." säger D'Tan med en både road och något hotfull röst.

"Ledsen, men kan inte rå för det." mumlar hon fram och ser på honom. Det där med känslor hade hon aldrig lärt sig, bara att tygla dem hårt och gömma dem. Men till den delen som inte var mänsklig i henne gjorde protest och ibland, som när hon hade sina kvinnliga saker kunde hon inte kontrolera dem.