Hunger spelen roll (Privat)

Jag höll i svärdet hårt.

[Jahapp, eftersom Denise sover vet jag inte riktigt vad jag ska göra...]

[Hoppa fram några timmar kanske]

[Japp]

När jag vaknade låg jag fortfarande bredvid Nemo. Han sov nu. Jag reste mig upp och gjorde allt för att inte väcka honom. Jag satte mig och tittade upp kot himlen där solen just höll på att gå upp.

Jag tittade mig runt om.

En tår rann nerför min kind. Jag bad aldrig om det här. Varför föddes just jag i ett fattigt distrikt, och inte i huvudstaden? Varför blev just jag lottad till spelen? Varför skulle just mina föräldrar förlora sitt enda barn? Allt var så orättvist. Regeringen hatade oss verkligen. Det enda de levde för var att göra våra liv till ett helvete.

Cato reste sig upp bredvid mig.
"Sovit gott?" frågade jag honom.
Han nickade vänligt och la armen om mig.
"Lite kallt bara" sa Cato.

Jag hörde att de andra hade vaknat.
"Är det bara jag som nästan inte har sovit något?" frågade jag.
Nemo tittade på mig med stora, trötta ögon.
"Jag vet, Nemo" sa jag "Förlåt"
Men Nemo skakade på huvudet.
"Det är okej" tecknade han. "Jag hade ändå inte sovit någonting"

"Lite" sa jag.

Jag gäspade stort. Det hade varit en lång natt.