Förbjuden kärlek

Egeria rycker till då Fai och Isis anländer och hon se oroligt på Isis, "Vad hände?" säger hon förskräckt och ser på Lancelot, "Ja, det borde du. Din fru är det käraste du har och viktig för kungariket med, händer det henne något kan det innebära krig." säger hon allvarligt till honom och han ser upp på henne och nickar sedan till svar.

"Inget egentligen en närgången vakt" sa hon och hindrade sig själv från att säga att hon kunde försvara sig själv. "Fai var vänlig nog att hjälpa mig"
"Det är mitt jobb" sa Fai och bugade lätt. Isis log svagt och tittade sedan på Lancelot. Hon fann det nästan roande att det skulle bli krig om hon dog. Isis tog emot tallriken när en kokerska räckte fram den.

"Jaha, på det viset." säger Egeria och Fai stirrar på henne att hon tog det så lugnt, "Det är normalt och händer varje dag och Isis om någon kan ta hand om sig själv." säger hon och rycker på axlarna och tar sedan emot tallriken, "Tack Sarah." ler hon eftersom hon uppfattat att kvinnan hette så.

"Jag har märkt det" sa Fai och Isis tänkte på när han mött henne när hon mördat vakten i slottet. Lancelot trodde fortfarande att Isis var okunnig.
"Men jag vill inte att hon skall behöva bloda ner sina händer, det är inget som passar en prinsessa" sa Fai och Lancelot tittade undrande på henne men hon sa inget.
"Vad var det du ville visa mig förut Egeria?" frågade hon.

"Det passar sig inte för en tjänare att prata med sitt herrskap som jämlikar heller." säger Egeria men ler roat åt honom, hon menade det inte. Eller hon gjorde det, men nu behövde de inte uppträda korrekt.
Egeria nickar och tar av sig guldmedaljongen som hänger runt hennes hals i en tunn guldkedja och ger den till Isis, "Denna" säger hon med ett undrande ansiktsuttryck, "Tror det är min far. Min mor hade fått den av honom, men var tvungen att lämna in den till pantbanken och jag har inte kunna löst ut den försen nu." sa hon smått undrande.

"Kanske inte därifrån du kommer men hemma är det inte lika dant" sa Fai och log emot Lancelot som log tillbaka. Isis var förundrar, Lancelot verkade gilla alla utom henne. Hon sa inget om det utan vände sig mot Egeria och tog medaljongen. Hon tittade på den och försökte läsa texten.
"Jag är ledsen Egeria men jag förstår inte vad det står" sa hon sorgset.
"Få se" sa Lancelot och tog den ifrån henne.

"Är det inte?" sa Egeria förvånat? hur kunde de bete sig annorlunda? Här fick en tjänare bara lyda order och inte ta egna insiativ, de fick inte se någon i ögonen och alltid visa aktning genom att ha huvudet böjt. Även om Egeria inte gjorde precis allt så när hon var med Isis så kände hon ändå att hon borde.
Egeria rynkar på pannan men nickar åt Lancelot, som öppnar medaljongen och synar pergamentarket. "Det är från din far, någon slags adel. Älskade din mor, men familj därhemma i Frankrike. Älskar dig högt." läste han mumlande och Egeria nickar stumt men ändå glad, att veta att hon hade en far betydde något mer än allt.

"Nej, vi kan prata mer som vi vill. Man är vänligare emot sina tjänare och man slår dem inte" sa Fai enkelt och tittade på Lancelot som log.
"Det är sant" sa Lancelot enkelt och tittade på Egeria. Isis tittade leende på Egeria men sa inget. Hon var inte säker på vad hon skulle säga.

"Inte?" sa Egeria smått undrande, att prata mer som man vill utan att riskera att bli slagen, det skulle vara något det, för det var något hon vant sig med. Inte från Isis men från de andra högre ställda folket, ja från tjänarna med.
"Tack" sa hon och sträckte sig efter medaljongen, vad skulle hon säga? Att adlingar och andra gjorde pigor med barn var inte ovanligt och det skulle inte göra henne till hanns barn ändå, nej det var den äkta frun som fick det privilegiet. Men han hade tydligen älskat hennes mor? Egeria suckade och satte på sig medaljongen, det verkade visst hända dem med.

"Nej du kommer märka skillnaden när vi kommer fram" sa Fai och log "Sen är Lancelot snällare än de andra med" sa Fai och la huvudet på sned och log emot sin vän.
"Ja ibland är jag nog för snäll" sa Lancelot och Fai skrattade. Isis var så förvånad över hur olika hon kunde vara emot henne och sedan alla andra.
"Hur känns det?" frågade Isis och tittade på Egeria och medaljongen.