I en förändrad värld (Roll för alla)

Sonia hade, innan hon kom till lägret, varit mycket pryd. Men efter många bad tillsammans med folk var hon inte rädd för att klä av sig för att bada. Hon trippade ned i vattnet, som var lite uppvärmt nu när solen legat på ett tag. Hon dök och tanmade under ytan mycket länge. Där nere var det tyst och lugnt, och hon lekte med tanken på att vara en sjöjungfru, precis som hon gjort när hon var liten. Det lilla hår hon hade gungade i vattnet, men Jennas hår, som var mycket längre än hennes eget, böljade vackert i vågorna. Hon steg upp till ytan igen och lade sig på rygg och tittade upp på trädkronorna och den blå himlen samtidogt som hon lyssnade på Jennas beskrivning.

(( Vi kanske borde bestämma "träffpunkter" eller vad man ska säga? För det är inte kul att vara fast. ))

((Ja, vi kan träffas någonstans i skogen? Kanske i urskogen?))

((Alla skulle ha träffats i grottan. ^^ That's why most of us went there.))

((Menade typ rollträffpunkter eller en tid då nästan alla kan är inne.
goodwill:Trodde att det stora berget i norr var grottan så tänkte att vi skulle ta oss dit? Höhö, ))

(Har jag aldrig haft, fungerar det? xD)

((Har absolut ingen aning. Haha, bara en tanke. ))

((Förlåt, jag är lite trög. ^^ jag vet inte riktigt när jag kan vara inne, men det går nog.))

Jenna lät sin kropp torka i solskenet innan hon tog på sig kläderna igen. Hon tryckte i sig några av de rostade nötterna och gav några till Sonia. Så hörde hon hur något kom emot dem. Någonting stort som inte verkades stoppas av verken grenar eller buskar. Jenna fiskade upp sin båge och la en pil emot strängen. De eller i alla fall hon var inte snabb nog att springa ifrån vad det än var. Sonia däremot kunde komma undan.
”Klättra upp i ett av träden.” Sade, nästan skrek hon åt Sonia.
Ifall det var ett djur så kunde det inte klättra för en björn var inte så klumpig att han rev hela skogen och om det var något mänskligt så skulle de troligtvis inte upptäcka henne bland trädtopparna då de flesta människor ofta inte kollade högre än deras egna ögonhöjd.

Det fanns ingen tid att förlora. Sonia kastade sig upp i en ek och flög upp utmed stammen. Hon hängde sig ut på en gren som var fyra meter upp. Där drog hon med darrande hand ut pistolen och höll det riktat mot stället där ljudet verkade komma från.
"Jenna! Klättra!" Ropade hon högt. Hon såg att trädet bredvid hade perfekta klättergrenar och Jenna skulle komma lagom högt upp på nolltid. Trodde hon. Hon var inte säker. Kanske var Jenna rädd för höjder, eller så tyckte hon inte att hon fick någon bra ställning, för det verkade inte som om hon rörde sig. Hon spände bågen. Sonia förstod inte hur hon kunde stå så still. Dels för att det var något väldigt skrämmande som kom mot dem, och dels för att den där bågen säkert var väldigt tung. Men det var inte det viktiga nu.
"Jenna, snälla, klättra!" Var det enda Sonia kunde säga.