Kärlek eller hat? (L/J)

Stressa inte, vi väntar ♥

Ny läsare! Bevakar Vilken FANTASTISK Fanfiction!

jätte bra+awsome

Tack för alla najsiga och snälla kommentarer! ♥
Ni gör min dag! ♥
Nu har ju ni fått en "Bomba-ner-med-kaptler" vecka, så kapitlerna kommer inte varje dag!
Men, här kommer ett till kapitel!
Hope you like it!



Kapitel 15 "Avslöja" del 2 (Lilys perspektiv)

Jag skulle som vanligt gå ner och äta middag, efter en lång dag med Marodörerna och Snape och böckerna.
Men jag blev avbruten av snabba och dunsande steg. Jag gick i en ganska öde korridor, med lite elever. Jag tittade vad som förde det oväsnet, och såg det var Marodörerna.
De sprang förbi alla och knuffades om det behövdes. Jag blev misstänktsam, de brukar inte vara så här. Jag följde med raska steg efter, och efter ett kort tag sprang.

Jag följde efter Marodörerna, som inte brydde sig om sin förfäljare.
Efter ett litet tag stannade de. De tittade inte mot mig, utan framåt.
Jag sprang ikapp de och skulle precis säga "Hallå! Varför springer ni så fort?" när jag blev avbruten.
Potter gick där ifrån oss, som om han inte hörde oss.
Remus tog fram trollstaven. "James. Om jag måste, så måste jag"
Innan Potter hann reagera så hade Remus kastat en Lamslå besvärjelse mot Potter, som nu för ögonblicket log helt stilla, avsvimmad.
Jag tittade chockat på Remus, och det gjorde Sirius och Peter också.
"Varför gjorde du så?" sade jag med klen röst.
Marodörerna vände sig mot mig.
"Ja, varför?" Sirius instämmde.
"Jo, det är så att jag såg en lapp som stod skriven vid James på Bibblan, och där stod det att han skulle avslöja min hemlighet, och då måste ju jag…" babblade Remus på, innan Sirius tog handen för Remus mun.
"Skulle han det?"
"Ja, det stod ju det!" svarade Remus, och vände sig mot sin "förra" bästis, och rynkade pannan.
Men han och vi andra tittade upp, när vi hör ljudet av
fortsteg.
Snape står några meter ifrån oss. Han tittar först chockat på Potter, men sedan ler elakt.
"Vad har ni gjort" Snape låter glad.
Ingen svarar honom. Jag, Peter och Snape såg på medans Remus och Sirius tar osynlighetsmanteln över Potter och släpade honom upp till uppehållsrummet.
Som tur såg ingen oss, och Snape fick stanna utanför uppehållsrummet, eftersom han var en Slytherin.

Jag och Peter höll också på att hjälpa in Potter, och vi gick diskret upp i pojkarnas sovsal utan någon märkte oss, eftersom vi hade på oss Potters osynlighetsmantel.
Vi lade Potter i en hans garderob, så ingen skulle märka han. Sedan kunde vi pusta ut.
"Puh! Vilket jobb!" Klagar Sirius. "Att man ska kidnappa sin vän! Jösses!"
Vi andra är tysta och njuter av att inte behöva släpa på Potter.
Plötsligt hör vi steg i trappan. "Sirius! James?" Säger en av Gryffindors slagman, Deadus Tregus.
Remus kastar en panikslagen blick på mig. Jag får ju inte vara här! Tänk om någon kommer på mig, det skulle skvallras så länge....
Jag väktes i mina tankar av Sirius, som slänger något jag inte kan uppfatta på mig. Det är varmt och mjuk, och man såg inte lika bra igenom den. Det var osynlighetsmanteln.
Jag visste vad jag skulle göra.
Jag smög ljudlöst till hörnet av rummet, och stannade i precis rätt ögonblick för att inte höras. Deadus kom med ett glatt flin på läpparna upp, och började istället kasta misstänksamma blickar när nästan alla Marodörerna stod samlade, nervösa och utan Potter.
"Vad händer?" Deadus var fortfarande misstänktsam.
"Eh... Inget" sade Sirius.
"Jag tror jag förstår" sade Deadus och gick i cirklar runt de, som om det var ett förhör.
Marodörerna tittar skräckslaget på varandra.
"Ni håller på fixa en överraksningsfest till mig!" Sade Deadus naivt.
Marodörerna slappande av och log mot Deadus.
"Åh, varför kom du på det Deadus?" Säger Sirius lättsamt. "Det ät ju en Överraksningsfest, där man inte ska Få reda på det" inflikade Remus och skakade på huvudet, som om Deadus hade gjort fel.
"Just det!" Pep Peter.
Deadus log lite hemlighetsfullt. "Okej då. Fortsätt med era planeringar"
Deadus log och gick ner.
Vi pustade ut, och jag tog av mig osynlighetsmanteln.
"Jag måste ner, innan någon annan kommer upp" säger jag.
"Okej. Vi följer med" säger Sirius, men stoppas av Remus:
"Nej, vi måste ju gömma James på ett bättre ställe!"
Sirius suckade, och strax därpå hördes ett stort kurrande.
"Lugn, jag tar med mat om Du missar den" säger jag och ler lite elakt, medans Sirius blir lite smått arg.
"Hejdå" säger jag innan jag tar osynlighetsmanteln, och går ner försiktigt. Det har lugnat ner sig lite, men jag får ändå försöka inte trappa på tår.
Jag smiter till ett hörn, tar av osynlighetsmanteln utan någon ser, sedan kastar upp den vid pojkarnas trappa.
Sedan går jag lättsamt ner till Stora Salen, för att äta.


____________________________________________

Tankar på kapitlet?
Tack så mycket för kommentarerna! De värmer! ♥


Molly ♥♥♥♥♥

Okej!

Uppe nu! ^^

SUPER kapitel!

Amazonfloden!

Jättebra! Ny läsare här Jag kommer att bevaka

Tack!




Tack! ♥



Vad roligt! Tack! ♥