Lily Potters första år [SV]

Jo, det är jättekul att sjunga! Jag och några andra gör det ofta! x)

Jag skulle gärna vilja höra dig sjunga

Heja dig Beata! Nu blev det plötsligt väldigt mycket mer spännande...sånt gillar jag♥

Kan några andra vara moi?

inte för att tjata eller nåt men PLZZZZ mer!!!

aa det blir det ♥♥

Mer!
Du skriver verkligen jätte bra! ♥

♥ bäst!

Jätte bra!

Kapitel 16

"Obscuro." viskade mannen med en mörk röst och pekade sin trollstav mot Lily.
Lily skrek till då ögonbindeln hårt drogs åt runt huvudet och hon slet och drog i den utan att den lossnade.
Hon backade, snubblade över någonting och landade med en hård duns på marken. Innan hon hann ställa sig upp igen hörde hon hur mannen mumlade någonting som lät som någon sorts trollformel.
Lily kröp bakåt så snabbt hon kunde då, vad som kändes som ett rep, grep tag om hennes ben och började att vira sig uppför dem. Lily visste inte vad hon skulle göra, hennes huvud var helt tomt på tankar och paniken och skräcken bankade i bröstet. Hon såg ingenting men hon kunde höra hur mannen skrattade åt hennes värdelösa försök att stoppa repet från att vrida sig högre upp på benet.
Hon skrek och ropade fast hon visste att ingen skulle höra henne, slottet låg för långt bort och när Hagrid var trött och sov så var han nästan omöjlig att väcka. Det verkade som om mannen var medveten om det för han bara stod och såg på medan repet slingrade sig som en orm tajt runt Lilys kropp och pressade luften ur hennes lungor. Vid axlarna stannade repet. Lily kunde inte röra sig mer än att rulla från sida till sida, vilket inte hjälpte så mycket.
Hon hörde hur mannen rörde sig mot henne och låg stilla och lyssnade. Han andades lugnt och han rörde sig sakta, som om han hade all tid i världen.
"Vad vill du mig?" viskade Lily skräckslaget och med gråten i halsen.
Mannen skrattade igen, med ironi. Ett hotfullt skratt som fick Lily att känna en ilning genom ryggraden.
Hon hörde ett svag svischande ljud och kände hur hon åkte upp i luften.
Mannen började gå och Lily, bunden och utan att kunna se, svävade bredvid honom in i den Förbjudna Skogen.

Lily visste inte hur länge hon log där i luften och åkte efter mannen. Hela hennes kropp var öm av repen som var så hårt bundna.
Hon var helt tyst. I början hade hon bett om att få släppas men efter att ha fått en hotfull varning från mannen och en trollstav riktad mot halsen, så slutade hon.
Nu låg hon bara där och lyssnade på tystnaden och försökte hindra sig själv från att snyfta.
Hon undrade vad som fanns i skogen, vad som tittade på henne just nu.
Varulvar, kentaurer och allt annat farligt som fanns här.
Lily försökte skjuta undan tanken på det, men visste inte vad hon annars skulle fokusera sig på.
Ett sprakande ljud hördes på avstånd.
Lily siktade in sig på ljudet. Det lät som en eld.
Efter någon minut kunde Lily känna den. Hon kände lukten av röken och den stack henne i näsan.
Lily hörde hur mannen stannade och hon gjorde likadant, fortfarande svävandes bredvid honom. Någon, en person vid elden, flämtade.
"Vad håller du på med!?" skrek han och Lily stelnade till.
Hon kände igen den där rösten alldeles för väl.
"Håll tyst." sade mannen hotfullt och svängde med sin trollstav i luften. Lily föll mot marken och hennes mun fylldes av jord. Hon hostade och spottade och vände sig om på rygg.
"Du lovade att inte ta henne." skrek Alexander några meter ifrån henne. "Du lovade att du inte skulle skada henne."
Mannen skrattade igen.
"Gjorde jag det? Och du trodde mig?"
Lily kunde inte förstå det hon hörde. Vad gjorde Alexander här? Varför var hon här? Vad pratade dem om?
"A...Ale..Alexander?" stammade Lily och vred huvudet mot hans röst.
Alexander hade precis börjat säga någonting men tystnade nu tvärt.
Ingenting sade någonting. Det enda som hördes i tystnaden var eldens sprakande och det enda Lily kunde tänka på just i den minuten var om hon någonsin skulle komma hem igen.

Jättebra!