Narnia

"Jomen faktiskt." flinar hon och fru bäver tar tallrikarna och säger åt dem att vila, om det går sova. Sam lägger sig försiktigt ner på madrassen vid honom.

Sam lägger sig ner på madrassen som ligger alldeles intill hans då fru bäver tar tallrikarna och säger åt dem att sova innan hon försvinner därifrån. Andrew är smått lättad att hon inte flyttar bort madrassen ifrån hans. Inte visste han varför han hade varit orolig över det egentligen. Men han lade sig ner också, onödigt försiktig ifall det skulle göra ont i benet.

"Allt bra?" ler hon mjukt och lägger sig på sidan mot han och gäspar sedan stort och länge. "Är visst trött" säger hon och ignorerar smärtan från revbenen, men grimaserar sedan och vänder sig på rygg, det gjorde ont att ligga på sidan.

Han nickar, det gjorde knappt ont. Han hade förväntat sig mer, men Aslan visste ju vad han hade gjort så varför skulle han ens vara försiktig?
"Jadå, var bara onödigt försiktig" säger han och ler. Han ser på Sam, då hon lägger sig på rygg. Gjorde väl ont att ligga på sidan då man hade problem med revbenen.

"Bra" ler hon mjukt och sluter sedna ögonen, hon var otroligt trött och för ett ögonblick undrar hon om det var något mer i den där soppan innan hon somnar in, djupt och länge.

När Sam somnar så känns det nästan som om han fått svälja sömnpiller. Eftersom Andrew somnar nästan direkt när han slutit ögonen, vilket tillhörde ovanligheterna. Men också drömmen var ovanlig. Han var nämligen tillbaka när besten hade huggit honom i benet, men den här gången var det inte benet, utan nacken. Vilket gjorde honom oförmögen att röra sig då han trillat ner på marken. Men han blev aldrig medvetslös och såg att Sam kom till hans undsättning. Men det blev snarare så att han fick se henne dö. När det röda håret låg i en röra på marken, och hennes ögon inte rörde sig. Och han själv kunde inte ens hjälpa henne ett dyft. När han vaknade igen, precis då bestens svärd skulle mörda honom också, flämtade han efter luft. Som tur var inte Sam vaken då.

Sam sover ovanligt tungt, inte en enda dröm når henne där nere i det djupa svarta mörkret....men hon inser det är en dröm, hon är död. Eller är hon det? Kanska alla är döda och inte hon? Panikartat försöker hon ta sig upp, upp till ytan. När hon äntligen vaknar är det morgon, hon är kallsvettig och fryser och kokar om vart annat. Fru bäver kommer oroligt fram till henne och känner på hennes våta panna, "Feber." mumlar hon med oro i rösten.

När Sam vaknar ser hon värre ut än vad Andrew själv hade gjort. Fru bäver säger att hon hade feber. Han sitter numera upp och äter återigen soppa, eftersom fru bäver insisterade på att han skulle göra det, medan han kollar oroligt på Sam. Hon hade vridit och vänt på sig ett tag innan hon vaknade.
"Hur är det?" frågar Andrew henne.

Sam drog av sig filten för i nästa sekund frysa så hon hackade tänder. Åter hettade det och filten drogs av. Hon vred och vände på sig och fru bäver försökte ge henne buljong med sked. Hon ser upp på Andrew men skakar bara på huvudet till svar och sluter sina feberheta ögon.

Andrew såg oroligt på henne. Vad skulle han göra? Aslan skulle väl inte göra något åt något så enkelt som feber? "Har ni inget feber nedsättande?" frågar Andrew fru bäver, som skakar på huvudet som svar. Då slår det honom att de inte är i deras vanliga värld, där det fanns sådana läkemedel. Även hur skönt det än är att vara i Narnia så önskade han just nu att de kunde ha varit i deras värld. Så de kunde ha hjälpt Sam mer än vad de försökte med nu.