Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira suckade uppgivet.
"Inte bara du. Arachne hatar Athenas barn också, vet du. Men just nu är det inte vårt enda bekymmer... Om du har rätt, om hon jobbar för Atlas, så har vi stora problem. Det måste vara det gudarna behöver hjälp med..."


((Hur många sidor har de bara pratat? XD))

((Du, jag vet inte. X'D Tänk att vi fortfarande kommer på mer konversation.))

"Så vi, två halvgudar varav den ena faktiskt kan slåss och den andra kan klättra runt ska besegra en kille som är tillräckligt stark för att hålla upp himlen? Det låter inte speciellt lovande, vet du." Svarar Alexis med en suck.

((Yup... Omg we are so awesome at talking. XD))

Deianeira stannade.
"Du måste förstå att han inte är bara en kille som kan bära upp himlen. Tänk dig hur stark Zeus är. Atlas är lika stark som Zeus far, Kronos. Det är svårt för gudar och gudinnor att slåss mot honom. Och om Atlas börjar göra motstånd och starta bråk, kommer han nog försöka få sina bröder ur sina fängelsen i Tartarus. Då är hela världen körd."

((Oh yes. XD I just love Alexis right now.))

"Och där blev allt just tusen gånger värre." Svarar Alexis och slår irriterat ut med armarna. Alexis har i princp gett upp, varför och hur skulle han försöka slå ut någon som är starkare än Zeus själv. Hela grejen var helt sjuk och omöjlig. Varför inte ta någon annan? Han hade mycket hellre levt vidare som simpel tjuv än att dras in i något som kan mörda honom.

((I think our chars just can't stop speaking O.O Uh, vilken tid på dagen är det? Vi kanske borde mata de...
Och nu lät det som de var djur. XD))


Deianeira skrattade sarkastiskt.
"Jaja. Låt oss bara gå till Olympos och se vad de vill. Man kan inte vägra gudar."

(De gick väl efter frukost..? Jo, de gjorde de. owo)

Alexis fnyser och tittar åt ett annat håll när han ser in i ett par mörka, mörka ögon som stirrar illvilligt på honom. Eller båda två för den delen. Men snart öppnas fler och Alexis drar lite i Deianeira.
"Jag... ser inte i syne, va?" Frågar han och pekar mot platsen där han fortfarande ser ögonen.

((Ok XD Bra att någon av oss har ett minne O.O CX))

Deianeira vände sig om och efter att ha kastat ett ögonkast på de drog hon sin pilbåge.
"Jättespindlar." Viskade hon.

((Haha! XD XD SPIDURRS!))

"Det är kört." Svarar Alexis med en suck och väntar på att de ska attackera först, han vill helst se vad han attackerar och han har inte ens tid att göra en någorlunda användbar fälla.

((LOL))

Deianeira höjde ett ögonbryn och log snett.
"Vad positiv du var då, Mr Vi-Är-Så-Gott-Som-Döda. Det här är ju dina syskon, Spindeln!"
Hon insåg lite för sent att de var omringade av monstrena. Visst led Deianeira av hemsk arachnophobia, men så länge spindlarna inte visade sig var hon inte i fara av att svimma.
Hennes tankar flög, flera planer byggdes upp på samma gång.
"Antingen attackerar vi nu, och de kommer ut. Eller så står vi här i en evighet." Sa hon till Alexis.

"Jag tycker bättre om det sista alternativet, eller så försöker vi fly." Svara Alexis sarkastiskt leende. Även om han menar det. Han kan lika gärna fälla träden de håller sig runt, men han har ingen större lust att träffa på de här spindlarna. Hellre de där små som Arachne hade haft med sig.