LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

(Yay du svara C: )

"Gör det." log Tamara och såg sig om som efter något tecken på vad han gjort, "Hitta du vart vi är?" sa hon sedan en undrande, för hon var fortfarande ovan vid magin och visste inte vad han kunde göra.

Sedan satte hon igång med maten. Hon nackade riporna och tog bort innandömmet och alla fjädrar. Sedan så la hon i äggen och örter i riporna innan hon la dem på glödbädd så de sakta skulle få grillas. Medans de gjorde det samlade hon in flera örter och grönsaker och grillade dem med över elden. Hon kunde om hon ville laga mat, och hon var duktig. Hennes far älskade denna måltid som var hennes specialite och hon hoppades att Daeron gjorde det med.
Sedan satt hon och vänta på att Daeron skulle komma tillbaka och maten skulle bli klar.
Det doftade underbart och hon satt frånvarande på marken med benen korsade och försökte reda ut sitt toviga hår.

(Jap, so sorry att det tog jätte länge, har varit helt inspirationslös på alla skrivningsfronter den senaste tiden -.-)

"Visst. En dags ritt så kommer vi ut härifrån", svarade Daeron tankspritt och gick sedan åt det håll Tamara kommit ifrån. Snart kom han fram till den breda bäcken, och klääde snabbt av sig innan han vadade djupt i det kalla vattnet. Kylan fick hans hud att knottra sig, men det var på samma uppfriskande och han dök glatt tills han rörde bottnet, och sparkade sig sedan upp till den friska luften igen.
Uppe på marken torkade sig Daeron så gott han kunde i sin resemantel, som han inte skulle behöva i dagens värme. Halvfuktig drog han på sig kläderna och stövlarna, och drog fingrarna några gånger genom det svarta håret.
Sedan gick han tillbaka till Tamara. Doften från maten nådde honom innan han fick syn på henne, och hungern gjorde sig påmind. Han log brett då han satte sig intill elden och bredde ut resemanteln.
"Det doftar ljuvligt", berömde han uppriktigt.

(Ahw ^^ D: känner igen känslan </3 ^^ men är allt bra med dig då? ♥ )

Tamara såg upp och log när han kom, "Tack." log hon glatt, gav upp försöken med att få någon ordning på sina tovor och knälade ihop håret i en hästsvans för att få det ur vägen. Sedan ställde hon sig upp, tog fram deras matgrejer och började skära upp det nu mycket möra fågelköttet som hon visste smakade ljuvligt tack vara dennes egna ägg och örter, hon la till grönsaker och örterna och det såg himelskt ut. "Hoppas det smakar ljuvligt med." ler hon och ger honom tallriken innan hon sätter sig vid honom och börjar äta. Hon var riktigt hungrig, hon hade inte ätit ordentligt sedan...ja sedan innan de kommit in i staden och allt hade hänt.

(javisst ♥ håller dock på att bli galen i min ensamhet O.o går runt och talar och sjunger för mig själv dagarna långa)

Daeron tog imot tallriken och såg uppskattande på maten. Den här sorten var mer i hans smak än det de bjudit på i slottet.
Köttet smakade ljuvligt, och det tog inte länge för Daeron att tömma hela tallriken.
"Nu är det bestämt. Du lagar maten framöver. Det här smakar himmelskt jämfört med det jag gör", sade han lättsamt och sträckte sig efter en av vattenskinnarna för att ta en klunk. Det verkade bli en vacker dag, och det var varmare än på länge.

(Jobbar du inte eller något då? O.o )

"Det fins mer." säger hon och pekar på det som är kvar men flinar och skakar på huvudet, "Nej du, inte hela tiden. Jag hatar och laga mat egentligen." flinar hon och sväljer stora klunkar vatten och lägger sig sedan på rygg för att vila på maten innan de skulle ge sig av. Det var varmt, och hon svettades redan i den långa heltäckande tunika hon hade, hon skulle minst sagt krevera i värmen om hon inte gjorde något åt det.

(Jag är liksom på ett företag som lånar ut arbetskraft om det behövs, och nu senaste veckan har det inte behövts, så joo och nej : D)

Daeron skrapade upp resten av maten på sin tallrik och åt nöjt. Med mätt mage lade han sig bredvid Tamara och såg upp mot de fläckar av himmel som syntes mellan grenarna och bladen.
"Synd", sade han bara och sträckte sig efter sin sadelväska. Trots den svala doppen var han redan och led av värmen i den långärmade tunikan. Från väskan drog han fram en gul ärmlös tunika, perfekt för sådant här väder.
Han drog av sig tunikan och drog sedan på sig den andra, som lämnade hans muskulösa armar bara. Den andra packade han in i sadelväskorna. Efter det reste han sig och plockade upp tallrikarna.
"Jag går och tvättar dom här, sedan är det säkert bäst att vi ger oss av?" föreslog han.

(Aha, på det viset ^^ tråkigt då att inte ha något att göra D: )

"Mmm," mumlade Tamara frånvarande och ser på honom då han bytte om. Den kroppen, muskulös, han var så stilig, nej snygg så hon visste inte vad.
Tamara nickar och går till sin egen packning när han försvinner och drar av sig sin tunika för att leta på något svalare. Hon hittar en ärmlös överdel, egentligen tillhörande en kjol med snörning bak, men det var det svalaste hon hade egentligen gillade hon inte att visa ens sina armar, men hon kände att det var nödvändigt. Så hon drog på sig den och väntade på att Daeron skulle komma tillbaka så han kunde snöra och knyta, hon tyckte inte om kläder hon inte kunde ta på sig själv, tänkte hon och frånvarande börjar hon sakta röra vid ringen.

Daeron sköljde tallrikarna i bäcken och återvände sedan. På vägen visslade han till sig Horus, vars travande steg hördes snart, och hästen stannade lydigt i gläntan de gjort sitt läger. Tamara hade också bytt om, men snören baktill skjortan hängde ännu lösa.
Daeron förde tallrikarna till deras sadelväskor och paskade in dem.
"Behöver du hjälp med det där?" undrade han med en blick på skjortan och ett snett leende. Det var redan en stor förändring att hon kunde be hjälp med sådant här, låta honom röra henne så.
Han spände och knöt med flinka fingrar fast snören, noga med att inte göra det för stramt. Han visste att hon ville kunna röra sig, och kanske andas också.

Hon spänner hela kroppen då han hjälper henne med snörningen och motstår impulsen att gå därifrån eller slå undan hans händer, vilket skulle hänt i vanliga fall. Men hon hade faktiskt bett honom även om det kändes jobbigt i mer än ett avseende. "Tack" säger hon då han är klar och tar några snabba steg från honom och räddslan som alltid hade funnits där syntes skymta förbi i hennes ögon. Dock visste hon att Daeron inte var sådan hon litade på honom, men det var svårt att ändra sig.
Efter ett tag slappar hon åter av och visslar till sig Nyx och packar det sista på henne innan hon sätter sig upp på sitt älskade sto. "Bra att du inte spännde åt den så hårt, jag gillar att andas." flinar hon för att visa att allt var okej med henne.

Daeron rynkade lätt på ögonbrynen då han såg blicken i Tamaras ögon. Trots allt var hon inte helt över sina räddslor. Men då hon fått Nyx klar och hoppat upp på stoet log hon åter, och Daeron sade ingenting, utan sadlade i stället Horus och brädde ut den fuktiga manteln bakom sadeln så den kunde torka.
Väl uppe på hästryggen kastade han en blick upp mot solen för att avgöra åt vilket håll de borde rida.
"Ditåt", sade han slutligen och pekade mot den uppåt sluttande marken. "Det är rakt bortåt från staden, men en dagsritt så är vi ute ur skogen. Där borde finnas någon sorts by eller liten stad, och så kan vi försöka hitta nästa ring", sade han hoppfullt och log mot Tamara.