Hunger Games (Rollspel)

Jag kramar tillbaka. "Jag vet att du gör det...." säger jag. Jag kysser Saga på pannan. Jag vrider ner huvudet lite. "Jag stack kniven i Amy, rakt i hjärtat. Jag förstår var du tror. Det gör jag. Men det var inget. Hon sa att 'Det har redan börjat' att 'all glädje redan var borta'. Det var det hon sa. Sedan fick jag tag i kniven. Det var det som hände. Jag tog med henne för att ingen annan skulle hitta henne. Det var det som sas. Bara det, okej?" Jag släpper Amy och tittar rakt ner i hennes ögon. Jag känner att jag inte kan ljuga. Jag skakar på huvudet. "Nej, det var inte det ända som vi sa." säger jag. "Jag lovade, jag lovade att du skulle dö..."

Jag lyssnar på Spencer samtidigt jag kramar om honom hårt. Jag tappar andan när han säger att han lovade att jag skulle dö. Jag slutar att krama honom och backar några steg. Jag känner tårarna välla upp bakom ögonen men jag håller för. " jag....jag litade på dig" viskade jag och tittar på Spencer. " j-jag älskar ju dig!" kvider jag. Men jag visste att allt bara barett enda stort spel, det var ju allt. En av oss kanske skulle komma hem eller ingen av oss.

Jag går närmare Saga. "Jag var inte klar..." säger jag innan jag fortsätter. "Jag... Jag älskar dig med... Jag kunde inte säga något annat. När hon var död... Då, då så sa jag att jag aldrig, aldrig skulle göra det... Jag lovar!" säger jag och går närmare. Jag håller handen på magen. Det gjorde ont. Jag känner hur jag blir trött. Jag faller åt sidan och dunsar i marken utan att ta emot mig.

Jag lyssnar på Spencer men vill inte tro det. Jag backar lite men när han dunsar i marken ångrar jag allt. Jag famnar om honom och släpper ut alla tårar som går. Jag ber att han ska vakna. " kom tillbaka.....kom tillbaka.....snälla!!!" flåsar jag.

Jag drömmer mig bort i tankar. Jag är i en stor mörk sal. Mitt i rummet finns ett ljus. Jag går, springer mot det. Det är en gestalt, gestalten vänder sig långsamt om. Det är saga. Hon svävar mot mig, det är hon som är ljuset. Jag för mina läppar mot hennes men går rakt igenom. Jag bländas av stålet i hennes hand. Jag hinner inte ens fatta innan jag ligger på marken, hostandes blod. En kniv i hjärtat. Det sista jag ser är Sagas ögon och hennes läppar mot mina.

Jag vaknar upp med ett skrik. Högt skriker jag. Jag ser in i hennes ögon. Snabbt rullar jag undan, ställer mig upp och backar långsamt bakåt mot grottan. Då får jag se en kniv. Snabbt tar jag upp den och håller den framför mig. "Vem är du och vad vill du!?" frågar jag med gråten i halsen.

Jag tittar på honom, han hade blivit galen nu. Jag tittar på kniven som han riktar mot mig. " Spencer......Spencer det är bara jag!" viskar jag. Jag går närmre och lyfter armarna som en skest att hg inte vill något illa. " jag går nu...du vill inte ha mig här" gråter jag och tar min båge och pilarna, jag tar även min väska och backar från Spencer. Jag vännder om och hoppas på att han inte kastar den. Jag kastar en bock på honom. " må oddsen vara med dig!" viskar jag och börjar springa. Bort från Spencer.

Jag tittar länge när tjejen försvinner. Jag sänker inte kniven före hon är helt försvunnen. Jag stirrar rakt fram med halvt öppen mun. Jag sätter mig ner på pricken. Jag gungar sakta fram och tillbaka. "Du är..Jag är.... Du är.... Jag är... Du är... Jag är..." säger jag. Sedan så skriker jag: "SAGA! SAGA!" skriker jag. Snabbt håller jag för öronen. Jag blundar hårt och gungar fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag ser inte längre Spencer om jag tittar bak. Jag hör avlägsna skrik. Jag ser en blomma, en stor och blå. Den var lika hög som mig. Jag går fram till den män när jag nuddar den försvinner den. Jag tittar mig förvirrat omkring. Jag sätter mig ner i mossan och sätter hännderna på huvudet. Allt snurar. " SPENCER......SPENCER!!!!!" skriker jag. Han kan inte vara borta. Han riktade kniven mot mig, han vill inte ha mig. Vad fick mig att tro alla ord han sa om mig!? " S-S-Spence" stammar jag fram.

Marken trycks mot min kind när jag faller mot den. Tårar strömmar ner för mina kinder. Jag hörde röster i mitt huvud. De skrek efter mig. Jag ålade mig mot grottan och dunstade utmattat huvudet mot golvet. "Kom.... Kom tillbaka..." snyftar jag inan jag somnar på fläcken.

Jag lyfter upp huvudet och känner mig arg. Jag ställer mig upp och tittar mig omkring. Jag hör ett ljud, jag springer därifrån och gömmer mig bakom en buske. Jag kikar fram och ser vem det är. Jag siktar bågen, och skjuter, rakt i Gaius från d 1s hjärta. Han vännder blicken mot mig, jag skjuter en till oh den träffar precis bredvid den anndre. Han rammlar omkull och ett kanonskott hörs.