Uppdraget! (Rollspel Privat)

Lea ler svagt och glider in i tankarna. Andrease var på arenan nu, antagligen. Förhoppningsvis var han vid liv. Lea får en stor klump i halsen. Om inte, så visste hon inte vad hon skulle göra. James, stackarn. Han sitter antagligen i deras "gömställe" eller så har han blivit tvingad att titta på spelen. Hungerspelen pågick inte enbart på arenan när hon tänkte efter. Hon och Torccie är en del av spelen. James är en del av spelen. Alla är en bricka i regimens spel. Om man försökte göra något, blev man stoppad. På ett eller annat vis. Om man inte vat smart nog...

Jag nickar mot Lea. Undrar vad hon tänker? Jag sitter i hålet och inväntar mörkret. Jag känner hungern stig så jag öppnar väskan och tar lite smultron. Dem var fortfarande välldigt goda. Jag tar upp vattenflaskan och dricker lite. Det var ljumet nu. Jag skulle behöva bada oxå när jag tänker efter.

Lea glider långt iväg i sina tankar och märker inte vad Torccie gör. Kanske hon skulle kunna lyckas visa regimen att hon inte tänkte vara deras spelpjäs. Men om hon ville överleva var hon tvungen att leverera det där meddelandet med Torccie. Undrar vad det var för meddelande egentligen. Det hade de inte fått reda på. De kanske inte skulle veta det häller.
Det gjorde Lea mer nyfiken.

( ska inte du skriva i HP Lunas roll???))

Jag lägger ned allt coh tittar ut ur gömstället. Skymmningen kom och det var dags att slå till. Jag petar på Lea mot mörkret. "det är dags" säger jag svagt. Jag ville göra det här klart nu och av all spännning jag hade så var jag heller inte trött.

((Jag väntar på Hp Luna))

Lea tycker till. "Ja visst ja" sa hon och ställde sig upp.

Jag nickar mot henne och kryper ut ur hålet. Jag ställer mig raklång och andas in den mörka friska och kalla luften.

Lea kommer efter och sträcker på sig. "Kom nu" säger hon lätt och går mot stängslet.

Jag följer Lea mot stängslet och ser på det stora trädet. Jag känner så att väskabn sitter okey och alla vapen så var det dags att klättra!

Lea klättrar upp i trädet. Hon gör ett tecken åt Torccie att vänta och vara tyst. Hon lyssnar och tittar sig omkring. Inte ett ljud, förutom susandet i träden och den ho:ande ugglan långt bort i fjäran. "Du kan komma" viskar hon åt Torrcie.

Jag nickar åt Lea då hon säger att jag får komma upp. Jag tar tag i trädet och klättrar upp. Jag ser ut över det mörka och tysta districtet. Det ser övergivet ut, förutom några fredsväcktare som patrulerar i gatuhörnen där lyktor och annat lyser upp.