Army, War and hard friendship. (Rollspel)

Olivia lyfter på huvudet och ser Kol le svagt mot henne i ögonvrån. Ofta ska man bli glad om folk ler åt en men inte Olivia det känns som hon är tillbaka i labratioriet och blir uppskuren i armar och ben igen. Fast inombords. Olivia ler som smått och undrar om Kol ser det. Hon tittar runt för att se om hon kan hitta Jacob eller Aley i folkmassan.

"Iväg med er!"ropade någon i en mikrofon. Folkmassan började röra sig framåt, vissa sprang, andra gick. Kol gick bara så långsamt som möjligt, han ville inte döda någon. Han var också orolig över Christal, han ville inte att hon skulle dö.
"Kom, vi försöker hinna ifatt Olivia!"sade Kol och började springa mot det håll som han senast sett henne.

Jacob gick ur bilen och en man mumlade några ord och tryckte ett vapen i handen på honom. Jacob brydde sig inte. Han upptäckte Olivia som ust tog emot två pistoler och Kol som hade sin vita tiger bredvid sig. Jacob log. Men leendet försvann när en muskolös man blängde på honom.
"Du ska ut i strid", morrade han. "Då ska man inte gå och flina."
Jacob blev stel. Det var sant som mannen sa. De skulle ut i strid.

Olivia håller i pistolerna avslappnat och det känns som om hon alltid gjort det. Hon har osäkrat en av pistolerna och sedan säkrat den igen. Som om hon alltid kunnat det. Men vad hon vet har hon aldrig hört, sett eller rört en pistol förut.

Kol blir knuffad hit och dit medan han springer mellan folkmassan. Han hatar verkligen hela idén med krig, de hade redan förlorat det i alla fall då de skickade ut barn mot motståndarna.
"Olivia!"ropade han då han kunde se henne några meter ifrån sig.

Olivia rycker till och ser att Kol är närmare nu än han för för knappa minuter sedan.
"Kol?" Säger hon frågande och lägger huvudet på sned, sedan ser hon en nu ganska stor tiger.
"Och Tigern!" Fortsätter hon och granskar den vita tigern.

"Äntligen!"utbrister Kol och ser efter folkmassan, kriget höll på precis bakom kullen. "Jag vet inte hur Christal kunnat bli så här stor på en natt och jag tror att jag håller på att bli galen!"
Han ser på Christal som oförstående ser tillbaka.
"Hon talar med mig ibland!"lade han till och lägger huvudet på sned.

"O-okej... är du säker på att det är enn riktigt tiger då?" Uttalandet är menat som ett skämt men när hon tänker efter finns det väldigt konstiga mutanter som kan förvandla sig till djur och allt möjligt. Hon är rätt säker på att hennes far någon gång experimenterat med en som kunde förvandla sig till en ganska stor sten. Vilket inte var en så uppskattad förmåga...
"Har du set Jacob? Eller Aley?" Frågar hon sedan.

Kol ser på Christal och rycker sedan på axlarna.
"Jag litar på henne", sade han och ser sig sedan omkring.
"Jag har ingen aning om vart de är, kom, vi försöker hitta dem!"sade han och började gå.

Olivia lägger ned pistolerna i ett konstigt bälte hon fått och följer efter Kol. Hon hoppas hon träffar på Jacob och... eller Aley ganska snart.