Alice Lovegood [SV]

Okej I know, lite osammanhängande från förra kapitlet.

Kap 18 Ännu en avslöjande bok

Luke:
Han öppnade munnen för att svara men inga ord kom ut.
''Luke?'' sa Alice mjukt.
''Du...du vill inte veta.'' sa han darrigt. Han kände Alices varma läppar mot hans panna.
''Jo det vill jag faktiskt.'' sa hon säkert. Han suckade.
''Okej då.'' sa han och började läsa.

De doldas språk är egentligen det korrekta namnet på konsten att läsa i teblad. Ingen vet egentligen vem ''de dolda'' är men man tror dem är ett dödsomen. Hur man har klarat av att tyda språket är fortfarande oklart men man tror att en häxa eller trollkarl har haft kontakt med en ''dold''. Om man spår fram saker som ''tragisk död'' eller ''allvarlig skada'' så är chansen 87% att det faktiskt händer. Om man får bra saker som ''oväntat guld'' eller ''stor lycka'' är chansen 32% att det slår in.

Han slutade läsa och tittade upp på Alices bekymrade uttryck.
''87% chans att det slår in...'' mumlade hon. Han nickade.
''Jag gillar inte det här.'' sa han nervöst.
''Men det blir ju 13% att du överlever.'' sa Alice tankfullt.
''Men det är 13%! Oddsen för att det blir så är...minimala!'' sa han.
''Men någon gång måste dem slå in, eller hur?'' sa Alice med ett snett leende. Man märkte att hon själv inte trodde på det även om han uppskattade peppningen.
''Men varför skulle det hända mig? Jag är ju inte speciell.'' sa han. Alice suckade.
''Det är du visst.'' sa hon och pussade honom på kinden. Han log och la undan boken på bordet.
''Är jag?'' flinade han.
''Såklart du är.'' sa hon och rufsade om hans hår. Han drog ner henne i sin famn och kramade henne.
''Du är också speciell.'' sa han tyst. Hon log mot honom.
''Inte lika mycket som du.'' sa hon självsäkert.
''Jo. Mer faktiskt.'' sa han. Hon skrattade, det där lite tjejiga nervösa skrattet och kysste honom. Han besvarade kyssen och drog henne tätt intill honom.

Alice:
Resten av världen försvann. Änglakörer och fyrverkerier satte igång när deras tungor möttes. Alice placerade sina händer i hans nacke och fingrade lite smått på hans hår medans hon fortsatte kyssas. Lukes varma händer höll om henne, han kramade om henne, hon kramade om honom, kyssarna fortsatte och allt var perfekt. Alice slöt ögonen och försökte njuta av ögonblicket, men hennes tankar vandrade hela tiden över till det Luke hade läst. Dödsomen....de doldas språk...87%..... Det ville inte lämna hennes huvud, utan satt kvar och irriterade henne som en fluga. Hon kämpade emot impulsen att börja vifta runt hennes huvud.
Vad är det med mig? Har jag fått en smygsprutt i hjärnan? tänkte hon. Hon drogs tillbaka till verkligheten när Luke höll om henne lite hårdare. Hon lyckades sluta tänka på dem hemska orden och fortsatte kyssa Luke. Och utan att tänka på framtiden-på det som skulle hända-eller på det som hade hänt, avslutade hon kyssen.
''Jag gillar dina läppar.'' viskade Luke och flinade. Alice skrattade.
''Och jag gillar dina.'' sa hon och pussade honom igen. Lukes tur att skratta.
''Men tack ers Höghet.'' sa han och böjde på nacken i en sorts bugning.
''Som straff för dålig bugning, en kyss.'' Luke log.
''Med störta nöje.'' sa han och kysste henne igen. Hans läppar var det enda som existerade.

Ingen kommentar....säg till om ni vill ha med något.

SÅ underbart! ♥

Hur awesome som helst!

NU FÅR DU TA ETT SKÄRP OCH DRA DET RUNT MIDJAN OCH SKRIVA VIDARE!

Awsome super bra!!!

Asm!
SKRIV MER NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
(Om du vill/har tid ofc!)

det kanske kommer mer idag, men först ska jag gå på öppet hus på kulturskolan och testa gitarr.


Tack så jätte mycket för alla kommentarer ni är bäst♥

Ok, hoppas det kommer mer i kväll!

Azum

AWESOME!