Den stumma häxan...

När jag har tid D: har haft fullt upp hela dagen och min dator la av när jag skrivit halva kapitlet T_T så det är borta också...
MEN det kommer, kanske imorgon om jag får sitta vid datorn.

^Jaaa! Längtar såååå mycket

Jag med!

Me to!

Kapitel 25: Hemligheten bakom vampyren…

Vi lekte och stojade utomhus efter frukosten och Reg blev nästan påkörd av pickupen som plötsligt körde upp till huset. Farbror John var tillbaka och blev genast överrumplad av två 11-åringar.
”Nu ska du berätta vad du gjorde, varför du gjorde det Och HUR du gjorde det!” Krävde Amelia och såg så sträng ut hon kunde. John började skratta.
”Självklart Fru Amelia.” Sa han skämtsamt och Amelia såg allt annat än nöjd ut.
”Vaddå ”Fru”!? Jag är 11 och ett halvt år! Typ…” Lade hon till, hon fyllde år i slutet av vårterminen och jag fyllde år den första april, egentligen, men min mamma firade mig alltid på andra eftersom hon inte ville göra min födelsedag till ett skämt. Men på födelsedagen gillade hon att utsätta mig för alla möjliga spratt!

Vi gick in och John började berätta.

”Jo, Det började faktiskt redan innan jag åkte. Jag ville busa lite med er, inget mer. Men det utvecklades under tiden. En vampyr! Så, när jag gick på toaletten, transfererade jag mig hem och hämtade min vampyr kostym och lade den i kistan jag visste att ni använde som halloween dekoration förra året.” Han kastade ett menande ögonkast på Tim. ”Och lämnade den där, sedan när jag skulle åka åkte jag i själva verket bara nedför backen och transfererade mig sedan till er vind så snabbt jag kunde. Jag drog på mig kostymen och masken och lade mig ned i kistan. Vilken otrolig tur jag hade eftersom ni kom direkt efter! Sedan när Elisa öppnade den steg jag ur den som en tvättäkta vampyr och frammanade musik och effekter med staven.” Förklarade han och log.

”Vänta nu… så du skrämde oss så där himla mycket, för att BUSA med oss!?” Frågade Amelia chockerat.

”Självklart!” Svarade John glatt. ”Det funkade ju väldigt bra, du gömde dig ju bakom Reg!” Skrattade John och Amelia plutade med underläppen.

”Jaha, men du var så verklighetstrogen!” Utbrast Reg. ”Vi är bara 11 inte superhjältar!” Fortsatte han argt.
”Ja det kanske gick lite långt…” Medgav John.
”Lite!?” Frågade Tim surt och gav mig ett menande ögonkast.

Ett bus? Var det därför han gjort det?? För att BUSA med oss? Ett hemskt bus hade det varit i alla fall! Det hade varit jätte läskigt, hjärtat stegrade sig, adrenalinet pumpande i ådrorna och paniken fick en att vara som förstenad!

Hemskt av Farbror John att busa på ett sådant sätt!

------------------------------------------------------------
Hoppas det var bra ^^ Ska försöka börja hoppa framåt lite kan ju inte traggla på om första året för alltid ellerhur?

Jättebra!
Jar tycker faktist första året i de flästa fanfictions är bäst men man kan ju inte stanna kvar där för evigt

jätteawesome! meeer!

Tackar ;3 Men vad vet man? Hon kanske råkar ut får något spännande i andra året? XD *Planerar elaka planer mot mina karaktärer*

Föressten ska jag berätta att jag drömde om Tim och Amelia i natt? Dem jagade mig... XD aja jag kanske tänker för mycket på min FF...

Jättebra!

Haha!