Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är ingen fara. Jag är väl det jag ska vara? Din blodslav?" Frågade hon tyst drog täcket lite till sig.

"Ja men det är så olikt dig." Sa han och smekte hennes kind.
"Så jag har hört något." Han tog hennes fot och höll den.
"Vart var du idag? Fick höra en sak."

Han log mjukt. "Jag ogillar verkligen det ordet. "Sa han ärligt. "jag ser dig mer som kompanjon." Log han.

Aurora såg på honom. Han hade hört? På riktigt? Hon kände sig nästan kallsvettig. "Henna här?" Sa hon tvekande. "vad menar du?'" Frågade hon sedan och beslutade att det vore bäst och spela dum.

"Men då borde jag få bita dig ? Jag borde få gå fri." Hon såg ner och visste hon var på tunn is nu.
"Förlåt Rafael."

"Det är inte henna Aurora. Spela inte dum. Var du på vinden? Vi har farliga saker där så snälla svara."

De hade stannat utanför huset och Flora såg på Allan.
"Vart ska jag gå mästare..."

Rafael skrattade lågt. "Vill du bita mig?" Sa han roat. Det där om att gå fri var helt enkelt något han låtsades att inte höra. "Jag vill verkligen inte straffa dig. " Sa han ärligt.

Aurora såg på honom med en allvarlig blick. "vinden? Jag visste inte." Viskade hon. "att ni hade en sån." Med varje ord blev hon mer och mer osäker.

"Så jag får bita dig?" Frågade hon och lade huvudet på sned oc synade honom. Men skakade på huvudet.
"Jag vill inte straffas igen. Det var hemskt.."

"Aurora du vet väl att det finns vindar på gamla hus." Han höll hennes fot.
"Vad gjorde du? Om du är ärlig så är straffet milt."

Flora satt fortfarande kvar men såg sedan upp.
"Mästare.."

Rafael flinade mot henne. "Klart du får.'" Sa han ärligt. "men först så ska jag ta hand om dig." Log han ömt.

Hans grepp var inte hårt men fast. Hon hade inte en chans att komma bort. "Inget." Viskade hon. "jag badade, jag tränade på att sticka." Viskade hon och pekade på den lilla biten hon gjort som låg på hennes skrivbord.

"Mm?" Sa Allan och tittade på henne. Han hade varit helt i sina egna tankar.

"Ta hand om mig?" Frågade hon och höll täcket i sina händer. Hon kände pulsen öka och hon såg mot dörren.

Theodore suckade och särade hennes ben och såg på henne.
"Är det hela?" Frågade han och smekte hennes sköte.
"Jag vill inte behöva..." Han log.
"Höra dig böna och be...."

"Vi är framme. Vart vill ni att jag går..."

Han log mjukt. "Tro mig du kommer tycka om det. Är inget som gör ont. Inget som är farligt. "Lovade han mjukt och särade varsamt på hennes ben. Smekte henne mjukt över benet och upp över låret. "Tänk inte." Bad han mjukt och kysste henne ömt på läpparna.

Hon såg förvirrat på benen. Vad skulle han göra? Han kände sedan hennes kalla hand...där. De hade lärt sig om detta. Men just nu kunde hon inte minnas en enda sak. Hon kände blodet rusa i henne och hennes hjärta slog hårt och snabbt. Men inte över rädsla, utan över spänning.

Allan såg på henne. "jag vet." Sa han lite kort och hade stor lust att låta henne vänta mer. "Gå in. Gå till Jimmy. Ni kan umgås." Sa han tjurigt. Hans tankar var fast i hans förflutna.

Hon hade inte märkt att täcket hade dragits bort och hon såg nu rädd ut. Hans hand mot lårt fick henne att vilja skrika men hon kände istället hans läppar och slöt ögonen.

Theodore log mjukt och såg på henne.
"Så var du på vinden?" Frågade han och sänkte sitt huvud och log. Detta skulle bli en barnlek.

Flora ryckte till. Återigen hade hon gjort fel. Han hade inte sagt något sedan de stannade och hon knäppte loss sig.
"Det ska bli mästare..." Hon såg sedan mot dörren och öppnade den och klev ut.

Han märkte att hon slöt ögonen och han hoppades verkligen att det skulle fungera på henne. Han ville bara ha henne närmare sig. Han luktade gott för människor, det var ett faktum. Hon skulle inte kunna motstå. Han smekte henne försiktigt över nattlinnet och sedan ned mellan benen.

Aurora såg på honom. Ögonen var riktigt stora och hon andades häftigt till. Frågade han något? Hans närhet gjorde henne snurrig.

Allan såg henne gå iväg men satt kvar.