Life - Lupple & Medi PRS

Hon skakade nekande på huvudet.
"Jag sov ju hela dagen. jag har inte gjort annat än att skydda dig," hon log mjukt mot honom.
"Som om jag skulle gort det annars. jag sov ju." Hon skrattade igen och smekte hans kind.
"Jag kanske ska laga mat till dem där ute?"

Gabriel såg på henne, lyckligt. " Du gjorde ett riktigt bra jobb. "Viskade han och pussade hennes kind. " Om det är vad du önskar. Jag har ju Sammy, han kan skydda mig medan du lagar mat. "Sa han leendes. " Sedan finns ju du precis i närheten, jag orkar inte hjälpa dig med maten men jag vill. "Viskade han ärligt.

Hon log mjukt och kysste honom ömt och smekte Sammys kind.
"Du kan hjälpa mig genom att äta den sen." Hon lade filten om Gabriel.
"Så vila ni två det är bäst om ni gör som jag säger."

Gabriel besvarade kyssen och log. "Det gör jag gärna. "Viskade han och flinade sedan till. "Ja Miss, vi ska lyda dig. "Sa han roat.

Sammy nickade. "Vi ska vila. "Lovade han med ett stort leende.

"Bra. Jag ser till att laga något gott. Kanske en värmande soppa eller något liknande."
Hon gick iväg och in till köket.

Ethan såg mot Mi.
"Älskling?" Viskade han och log.
"Ska vi bo i slottet igen eller annanstans?"

Gabriel nickade leendes. "Det blir underbart. "Viskade han, för det var sant. Han kunde inte direkt tänka sig att tugga något. "Kom då Sammy. " Viskade han och Sammy nästan hoppade av glädje när han skiftade och la sig intill Gabriel som också hade skiftat. Försiktigt började han tvätta hans päls igen och Gabriel slöt ögonen och lät honom hållas. Det gjorde ju Sammy väldigt lycklig, han gjorde sin plikt.

Mi såg på honom, leendes. "I slottet, det är mitt hem och det är en del av pakten med väktaren. "Förklarade hon mjukt och smekte hans kind. "Men vi behöver befolka det. Du får hjälpa till med det. "Sa hon leendes.

Hon ställde sig och tog fram kött, potatis och annat hon skulle behöva och började skära upp köttet och sedan steka det med lite olja och vitlök medan potatisen och rotfrukterna åkte in i ugnen.

Ethan nickade.
"Snälla människor. om vampyrer snälla annars kommer jag slå dem." han såg på henne.
"Lovar." Han log mjukt.

Mi såg på honom och skrattade lågt. "Åh du ska inte slå någon. "Sa hon varnande och såg på honom. "Men ja, jag ska komma på ett bra sätt att få fram våra nya gästers innersta väsen. "Viskade hon.

"Jag ska inte slå någon." Sa han och nickade.
"Då kommer du att straffa mig eller?" Viskade han och naffsade henne på örat.
"Jag saktar min egna säng faktiskt."

Mi såg på honom med ett höjt ögonbryn, han var lite fräck alltså. Hon kände hans naffsning och fick varsamt ned honom på rygg och grenslade honom. " Det är väldigt troligt. "Viskade hon med ett lekfullt flin och kysste honom mjukt. " Du får snart sova i den igen. "Log hon glatt.