In the dark PRS Vidomina & Medi

Juniv skrattade och log mjukt.
"Jag kan be Mira att visa er runt. Jag ska se efter prästinnan." han bugade sig och gick till Alices rum.
"Hur mår hon" Han såg mot Rion.

Mira kom ut och såg på dem.
"Hej jag heter Mira."

Tara stannade plötsligt upp när Juniv bugade sig så för de. Aldrog han någon tidigare bugat åt henne. "H-hejdå.", sa hon och såg efter Juniv tills hon hörde Miras stämma och fäste blicken på henne. Tara log. Mira verkade trevlig, det var iallafall intrycket hon fick.
"Hej, jag heter Tara. Det här är Jasper.", sa hon och visade med handen åt hans håll. Jasper nickade åt Mira som i en hälsning.

"Hon sover ännu.", sa Rion som tagit tag i Alices hand och smekte hennes fingrar med sina händer. "Vem vet vad hon varit med om? Vad Ivan har gjort med henne?", sa Rion och kände hur ilskan brusade upp i honom. "Var har ni tagit Ivan? Vad kommer ni göra med honom?", frågade Rion och Leo såg lika nyfiket på Juniv i väntan på hans svar.

Mira log och såg på dem.
"Om ni kommer med ska jag leda er till matsalen så ni får mat. Ni fick väl bara det som blev över tror jag." hon log och Wilhelm nickade.
"Det stämmer." Han började gå efter och såg sig om och såg hur den vita marmorn glänste i månens sken.

Juniv harklade sig.
"Ingen vet föutm hennes höghet och hon sover nu. " han suckade igen.
"Ja det är inte vårat straff som kommer att ges men han är i källaren där han kommer få tillbringa en tid i mörker. Inget fönster eller något annat."

"Tack då. Tack så mycket."
Tara såg häpet på när hon ledde de till matsalen. Häpen över varenda rum och vrå som alla skvallrade om passade en kunglighet. "Jag tror inte jag anade hur viktig Alice faktiskt var..", flämtade Tara samtidigt som hon betraktade en kristallkrona i taket.

Rion suckade. Han ville veta nu. Hjälpa henne. Skydda henne. Han nöjde sig med att hon ändå sov. Där skulle hon förhoppningsvis känna sig trygg.
"Det låter bra. Tack Juniv. Vi säger till när Alice vaknar. Se till att en läkare också kollar henne. Vi vet inte vad hon har varit med om därborta.", sa Rion och kastade en sista blick åt Junivs håll innan han såg på Alice igen.
Leo, som suttit tyst längre, öppnade munnen för att tala.
"..Isabelle? Jag vet att vakterna tog henne. Och Ivan har en son nu? Nico..Nicolai? Var är de någonstans?"

"Hon är så viktig för oss. Hjälper med konflikterna är en av hennes uppgifter." hon såg på dem och visade in dem i matsalen där vampyrer redan satt och åt och hon log.
"Sså ingen äter er. Det är straffbart förstår ni" hon såg mot Bella som försiktigt gick in och såg sig om.

"Jag ska se vad jag kan göra. De är faktisk inlåsta med. Fast de har högre säkerhet nu." Juniv såg på dem.

"Konflikterna mellan människor och vampyrer?" Tara höjde en hand över munnen när hon insåg att hon sagt för mycket. "Jag blev nyfiiken. En dålig vana.". Hon sänkte blicken och gick efter Bella när de kommit in i matsalen. Hon flämtade igen över dekoren och inredningen. Allting som verkade så vackert. Passat för kungligheter.
"Så vackert..!", flämtade hon. Hon gick fram till bordet och kände först då hur hungrig hon faktiskt var. Maten såg så aptitlig ut. Hon satte sig ner vid bordet och drog ut en stol så att Jasper kunde sätta sig ner bredvid henne. "Kom, gör mig sällskap, vänner."

"Tack, Juniv. Komihåg att skicka en läkare. Adela är själv under vård just nu och kan inte hjälpa till ännu, trots vad hon säger.", sa Rion utan att slita blicken från Alice. "..Alice? Vad hände dig?", mumlade han lågt och svalde.

Wilhelm kom och satte sig och började plocka åt sig av maten och Bella gjorde det samma och de åt under tystnad och de såg på varandra.
"undebart." Viskade han

"Gix kommer tror jag." han log och nickade.
"Léon kommer att komma med. han har saknat henne."

Tara åt med stor entusiasm. Hon placerade olika slags mat på tallriken och hällde upp i sitt glas för att smaka av drycken. Det kändes för bra för att vara sant. "Det är ljuvligt.", instämde hon och svalde nästa tugga för att skölja ner med vinet de blivit serverade.
"Jag undrar vem vi får laga mat för. Det skulle vara en ära att servera de. Eller städa för. Det här jobbet.. Det känns för bra för att vara sant.", viskade Tara till de andra tjänarna och höjde sitt glas en skål.

Leo nickade. "Tack, Juniv.", sa han och sjönk ner på sängen han med, bredvid Alice. Han iakttog henne. Då upptäckte han hur månskenet blänkte över smycket kring hennes hals. "Halsbandet.. Jag känner inte igen det. Det har inte samma design som de hon burit här, i riket.", sa Leo och kände över diamanterna. "Det ser inte skönt ut, kanske vi borde ta bort det åt henne?"

Wilhelm skrattade lågt och såg på Tara.
"Du tog åt dig snabbt. Men det är bra." Han nickade och åt upp och reste sig för att plocka bort men en kvinnan kom fram och tog disken från honom.
"Åh jag fixar." hon log mjukt.


Léon kom in i rummet och såg på Leo och log.
"Så hon är hemma igen? Skönt." han gick fram och såg på henne.
"Vad är det för smycke?" Frågade han och just då vaknade Alice och såg upp i leos ansikte.
"vem är du?"

Leo skulle just knäppa loss halsbandet runt Alices hals då hon plötsligt öppnade ögonen. "Alice!", utbrast han och Rion ryckte till. "Alice! Du är vaken. Hur mår du?"
Leo såg oförstående på henne. "Det är jag. Jag hämtade dig från Ivans slott, kommer du ihåg?" Han rynkade pannan en aning.