Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona såg upp då hon hörde någon. "Niel?". Hon snyftade till igen och tog sig upp. "Jag har varit så orolig! Du var borta så länge och...". Hon slutade då hon dragit in luften om honom. Niel stank av alkohol, var han full?
Instinktivt backade hon några steg från honom, skrämt. Fulla män var värre än nyktra. Hon hade aldrig varit rädd för Niel förut, men nu, han hade varit sur på henne...Och nu var han full...Hon backade ytterligare några steg.

Niel blundade. Han drog rocken över huvudet och mumlade något för sig själv.

"Niel...är du full?" frågade Mona tyst. Hon hade tänkt krama honom förut, men nu...Hade han varit borta och oroat henne för att dricka?!

"Ja. Det är faktiskt superjobbigt!" gnällde Niel bakom sin rock. "De där männen lurade i mig en massa alkohol och nu låter jag sluddrigare än en ett-åring som försöker prata!!" sluddrade han tyst.

Niel var tyst. Skammen gjorde honom stum. "Förlåt..." fick han till sist ur sig.

Mona snyftade tillslut och vågade äntligen komma några steg närmare. "Jag förlåter dig men...". Hon stannade upp en halv meter från honom. "Du...du tänker inte..göra något va? Jag menar...mot mig" hon mumlade det sista. Han var fortfarande full även om han inte var arg, hennes rädsla för fulla män, män överhuvud taget var stor.

Niel svarade inte. Han visste att rösten inte skulle bära om han började prata, eller snarare sluddra, nu. Det var verkligen pinsamt. Om far sett honom nu hade han fått ordentligt med stryk.

"Niel?". Mona kom lite närmare och la försiktigt handen på hans axel. Hon började tveka, hur kunde hon ens tro att han skulle göra henne illa även om han var full. Försiktigt kramade hon om honom trots alkoholstanken.

Niel snyftade tyst och kramade Mona hårt tillbaka. "Har du vart med någon annan?" mumlade han mot hennes axel.

Mona såg förvirrat på honom. "Nej? Det har jag inte? Jag har bara letat efter dig och tagit hand om Erin!". Hon skulle aldrig vara med någon annan. "Varför tror du det?".