Sjunde året på Hogwarts

- Skönt att du fick ut de andra, sa jag leende och kände att hon tog min han.
- De har kastat crusio på mej ett antal gånger och sen så blöder min arm, men jag har bundit om den så gott det går.
- De vill åt dej, de ville att du skulle leta på oss så att de kunde fånga dej, och de verkar ha lyckats, sa jag med en suck.
- Vad har hänt med dej då?, sa jag och vände mig om till henne.
- Ja de har kedjat fast mina fötter med, sa jag som förklaring till rasslet.

Jag nickade allvarligt
"har du ont? Jag är ledsen för att du råkade illa ut." sa jag medlidande "jag vet att de var utan efter mig men jag kunde inte överge er" sa jag och drog upp knäna till hakan och suckade.
"jag gissade på att de var något sådant. Jag antar att vi hade rätt om Terry? Jag borde varit på min vakt" sa jag sorgset och stirrade rakt fram. Jag orkar inte med det här hela tiden. Varför måste de jaga mig hela tiden

- Nej jag har inte så ont längre, sa jag och skakade sedan på huvudet.
- Det var väll det de förstod att du skulle komma och rädda oss, sa jag vänligt och suckade.
- Antingen är han dödsätare eller imperiusförbannelsen, gissar på det sista för han är för smart att gå emot den som Voldemort gillar mest.
- Anklaga inte dig själv Cara, det är bara så det är inget man kan göra åt.
Sen har syskonen nått emot mej, jag antar att det är därför jag är kvar, sa jag och suckade.

Jag andades ut när hon inte hade ont
"ja jag är väll för förutsägbar" suckade jag "men vad skulle jag göra? Jag kan inte låta er plågas för att de vill åt mig" jag lutade mig mot Laura
"ja antagligen men jag undrar vad de vill? Jag menar de lär ju inte få något ur det. De kan väll bara döda oss? Jag orkar inte med det här en gång till" suckade jag
"är det någon som vet vart vi är?"

- Nej, jag mena inte att du inte skulle ha gjort det, jag skulle ha gjort likadant, sa jag och strök henne över håret.
- Ja jag fattar inte vad de vill, och döda oss vore en deffenitiv förbättring men jag tror inte de tänker göra det, sa jag och lutade mig tillrätta mot väggen.
- Jag förstår att du inte orkar med det, det verkar ju vara samma upprepning igen, om vi bara fattade vad de ville.
- De andra vet väll, de vet iaf att vi är borta så då lär väll Sev få reda på det antar jag, sa jag och slöt ögonen inte för att det gjorde nån skillnad i detta mörker men ändå.
Jag ryckte till när dörren öppnades och fyra personer stod i dörren.
Det var Alecto, Amygus, Scabbior och Grårygg.
Varför?, tänkte jag för mig själv innan jag åter kände smärtan och hörde skratt.

"jag vet att du hade gjort det men ibland undrar jag om det inte vore bättre att bara göra slut på allt så folk inte kan använda er som gisslan" sa jag och kramade hennes hand "nej de lär väll knappast döda oss. Och nej jag klarar inte av det en gång" sa jag sorgset och tittade upp när de fyra kidnapparna kom in rummet och jag tryckte mig mot väggen när Grårygg och Scabbior kom i mot mig
"nej men vad glada vi blev att du tittade in" sa Scabbior och slängde Crucio över mig och jag skrek till innan de drog ut mig ur rummet bort från Laura och jag hoppades hon skulle klara sig. Jag hamnade i ett mörkt rum och de slängde in mig i ett hörn innan jag fick en spark i magen och en mot huvudet, jag kände blodet rinna och allt blev svart

- Nej du det skulle absolut inte vara bättre om du gjorde slut på allt, sa jagvänligt innan dörren öppnadesoch Scabbior och Grårygg drog ut Cara bort från mig.
- Cara, skrek jag och försökte resa mig upp, men Alekto sparkade till mig och jag föll omkull med en duns.
- Du stannar här, sa Amygus silkeslent och hotfullt och kände åter Crusio över mig, innan jag fick ett hårt slag mot huvudet och svimmade.

Jag rörde försiktigt på mig och huvudet snurrade och armen gjorde ont och jag antog att den var bruten eller stukad. Jag satte mig försiktigt upp och kände blodet rinna ner för ögonen. Dörren öppnades av Grårygg som kom in och jag ryggade tillbaka och han vred om min arm och jag skrek till och han puttade mig framåt och jag ramlade nästan omkull och han puttade ut mig på gården och satte mig i en bur som egentligen var för liten och jag tryckte ihop mig och undrade vad han ville. Han kastade Crucio över mig och jag skrek till och svimade sedan av

Jag vaknade upp och kände blodet droppa från ett sår från huvet, jag satte mig upp och kröp ihop intill väggen.
Jag hatade det här jag visste inte vad som skulle ske och jag ver rädd hela tiden.
Vad ville de egentligen? och vad var Cara? Undra hur hon mådde?
Dörren öppnades åter och jag kröp tätt intill väggen som om de inte skulle kunna komma åt mig då.
Amygus och Alecto närmade sig och jag kände en spark mot magen och kved till.
- En smuttskalle behöver straffas på mugglarvis, sa de och fortsatte att sparkas, tills jag kände blodsmak i munnen och allt blev åter svart.

Jag hörde åskan mullra sen kom regnet och jag blev dyblöt och jag frös in på bara märgen men jag vet inte vilket som var bäst, regn eller sol. Innan Grårygg hämtade mig han det bli mörkt ute och när han drog ut mig ur buren orkade jag inte säga imot han drog i del redan skadade armen men jag orkade inte skrika. Han öppnade en dörr och puttade in mig
"vi tyckte ni kunde få vara tillsammans den sista tiden" skrattade han och släppte mig och jag föll ihop på golvet. Jag var inte riktigt säker vad han menade o jag vet inte om jag vill veta heller. Jag kurrade ihop mig där jag låg på golvet och försökte få upp värmen men gav snart upp. Varför dö när de vill? Något ska jag väll få bestämma själv! Jag slöt ögonen och undrade vad som skulle hända