wolfy & rollspelare prs

//och jag älskar dig, ta hand om dig// Jonathan la ifrån sig mobilen och hällde sedan upp whiskey i glaset, kände att han behövde en drink. Han hann inte få i sig mer än en klunk förrän Adrian dök upp igen och tog ifrån honom glaset, menade att Jonathan fått i sig tillräckligt med alkohol under det senaste dygnet.

Cleo tryckte mobilen mot sitt hjärta och drog upp sina ben mot sin bröstkorg, mådde så illa över det hela. Hon svalde hårt och blundade hårt, ville så gärna att det hela var en mardröm.

Jonathan kvävde en suck. Han uppskattade att ha Adrian där men skulle gärna ändå vilja bli lämnad ensam. Inte för att det skulle vara en god idé eftersom han inte själv heller visste vad han skulle kunna hitta på då.

Cleo ville så gärna be honom att komma dit, men det gick ju inte alls bra senast så hon struntade i det och la sig istället ner för att sova. Det dröjde inte länge förrän hon somnat i soffan, hade knappt sovit under natten och doften av Jonathan från tröjan gjorde Cleo mycket tryggare.

Större delen av natten satt han i fåtöljen med sin mobil i handen, bläddrade mellan alla bilder han hade av henne. Varför han så gärna ville plåga sig själv på det viset förstod han inte men det lättade kanske en aning på saknaden, tänkte tillbaka på hur glada och lyckliga de varit de dagarna då bilderna var tagna.

Cleo vaknade till och från för att kolla sin mobil, hon tvekade lite innan hon ringde upp på honom. Hon behövde få höra hans röst, hade underskattat sina känslor för honom något otroligt mycket.

Oväntat nog ringde mobilen efter en stund och ryckte honom tillbaka till verkligheten. Om det var en bra eller dålig sak kunde diskuteras. Han stirrade på skärmen en stund innan han skyndade sig att svara.
"Är allt okej?" frågade han, det kanske hade hänt något?

"Ja, det är lugnt. Jag bara... Jag vet inte, stör jag?" frågade hon, visste inte alls varför hon hade ringt honom. Hon hade bara saknat Jonathans röst. Hon slöt ögonen och tänkte att han var bredvid henne istället.

Han andades långsamt ut då hon försäkrade att allt var okej.
"Nej, verkligen inte." Det kändes skönt att höra hennes röst, det kändes som om det gått en väldigt lång tid sedan han senast hört henne prata trots att det bara rörde sig om en dag. Men det var en dag för mycket.

"Gör vi rätt nu? Borde vi vara utan varandra?" frågade hon tyst och bet sig hårt på läppen. Hon tänkte bara på hur lycklig hon var när hon var med honom och hur olycklig och miserabel hon kände sig i stunden.