Sjunde året på Hogwarts

Jag vaknade upp i ett mörkt och fuktigt, jag låg på marken och jag kände nått vått och klibbigt rinna från huvudet, vad hade hänt?
Jag försökte att resa mig upp men mina fötter var fast kedjade i golvet.
Jag kände paniken välla upp jag kunde inte se handen framför mig och jag kunde inte röra mig, och om jag förstod samtalet rätt så skulle alla försvinna från Cara, var var de andra.
- Hallå, sa jag lågt och sedan högre, men inget svar, jag hörde nått pipa och rasla intill mig, och jag kröp ihop.
Min stav var försvunnen och jag kunde varken se eller röra på mig, var var jag?

Jag slog ihop boken och madam Irma gav mi en arg blick och jag lämnade bibloteket och gick mot tornet, de hade kanske kommit tillbaka. Men de var inte i tornet och Lavander hade inte sätt nån av dem och jag började bli frustrerad. Jag lämnade tornet igen och slog argt handen i väggen och såret sen love gick upp igen och jag skrek till när de gjorde ont och jag gick in i en tom korridor och lindade om såret, Sev skuld få läka det när jag hittar honom. Jag stannade till när Terry stod mitt i mot mig
"och vad vill du?" fräste jag irriterat och drog staven

Jag hörde något knarra och en dörr öppnade sig ett ljussken syntes och Alecto kollade ner på mej.
- Trevligt att du hälsar på, jag vill bara påminna dej om sista gången vi träffades, sa han silkeslent och kastade crusio över mig.
Jag skrek till och kände smärtan, han höll på länge och bara skrattade.
- Jag hoppas att du lär dig respekt mot de som har mer status än dej, sa han ilsket och släppte förbannelsen.
- Föresten så hälsar Scabbior också, sa han och ett antal sår fläcktes upp på min arm, jag skrek till och han backade ut och skrattade.
Jag kände blodet rinna och jag lutade mig mot väggen och kröp ihop, jag var inte i Azkaban åtminstone, det var det enda braa jag kunde komma på just nu, tänkte jag och snyftade till.

Jag stirrade på Terry
"nej jag ville inget" sa han och lämnade korridoren och jag tittade förvånat efter honom. Det är något som inte stämmer men jag vet inte vad. Jag gick ut på skolområdet och började vandra fram och tillbaka. Plötsligt hörde jag steg bakom och vände mig om och mötte Severus blick och andades ut och jag slängde mig i armarna på honom
"men Cara vad är det?" frågade han och vi började gå över skolområdet
"jag hittar inte nån av mina vänner" sa jag oroligt
"det var underligt. När såg du dem senast" sa Severus undrande
"på Flitwicks lektion" sa jag och stannade "de måste hänt dem något" sa jag och Severus
"jag kollar om någon har sätt dem så ses vi om en timme på mitt kontor" sa han och log o försvann och jag slog mig ner vid strandkanten och väntade

Allt var mörkt och kallt och jag satt ihopkuren rädd för råttorna som kröp omkring mej, det var precis som de fängelsehålor jag hade läst om i sagor.
Då var det pännande med dessa fängelsehålor, men det var inte det här.
Dörren öppnades och Amygus kikade in.
- Så trevligt att se dej, sa hon och jag kände åter smärtan och skrek till.
- Det skulle vara lättare att döda dej direkt, men absolut inte lika kul, sa hon likgiltigt och såg ner på mej.
- Men var lung du kommer att dö, antingen av svält eller att råttorna äter upp dej, sa hon och skrattade hånfullt och backade ut.
Är det här en upprepelse på det Cara fick stå ut med?, tänkte jag för mig själv och rös till.
Jag visste inte var jag var men jag hade aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag kröp ihop intill väggen och försökte stoppa blodflödet från armen, men varför om jag ändå skulle dö?

Jag reste mig och mött Severus på väg ner för trapporna och han stannade mig
"jag har samlat eleverna i stora salen för att se vilka som saknas." sa han och vi steg in i stora salen och eleverna tystnade och stirrade hatiskt på oss men jag hade inte tid med det och jag tittade efter mina vänner men ingen av dem var där
"som ni ser saknas de en del elever och jag vill veta vart de är" sa Severus och eleverna skruvade oroligt på sig, de hade ingen amning om vad som skulle hända. Men ingen verkade inte heller veta. Jag stirrade på Terry och tog sedan tag i honom och drog med honom ut ur salen och upp på Severus rum och hälde i honom sanningsserium
"vart är mina vänner?" sa jag argt
"de är i ett hus i Glassglow" sa han och stirrade rakt fram och jag nickade
"vilka är där?" sa jag
"syskonen Carrow, Scabbior och Grårygg" sa han och jag nickade och visste att de var mig de ville åt och jag transfererade mig till huset och började leta efter mina vänner men syskonen hittade mig först
"nej men se vem har vi här" sa Alecto o skrattade
"om ni hämtar mina vänner så överlämnar jag mig utan motstånd" sa jag och de nickade och Alecto lämnade rummet och jag antog att han skulle hämta mina vänner

Jag såg dörren åter öppnas och Alecto och nån annan kom in, jag kände åter smärtan och skrek till.
Jag kände att nån ryckte en hårtuss från mitt hår och hällde det i en dryck.
- Drick, sa Alekto till den andra och han drack och jag såg en kopia av mig framför mig.
- Vi ska göra herrens dotter till viljes, hon tänkte överlämna sig om vi lämnar över hennes vänner.
Vi ska vara snälla och lämna över de andra men dej, har vi ett personligt själ till att behålla, sa Alekto ljuvt och sköt in mig i väggen så jag stjänor.
Sen stängdes åter dörren och jag slog huvet i väggen, de fick tag på Cara och vad ville de mej, tänkte jag förtvivlat och kröp ihop.
Jag hördes deras skratt avlägsna sig och undrade vad som skulle hända när polyjuiceelexiret skulle avta, och vad som skulle hända med mig och Cara.

Jag stod och väntade i rummet med Amygus och Alecto kom tillbaka med de andra och log lättat när mina vänner kom in och de såg förvirrat på mig
"Cara vad jag är glad att se dig" sa Neville och andades. De såg förskräckliga ut men Draco såg förskräckt på mig
"vad har du gjort?" sa han och jag vek bort blicken "Cara snälla vad har du gjort?" bad han men jag svarade inte
"hur vet jag att de är dem?" sa jag vasst
"du får lita på oss" sa Alecto och tog tag i mig och drog i väg mig och satte mig i ett rum och låste o jag hörde något
"hallå?" sa jag försiktigt och visste inte vart jag var

Jag såg dörren öppnades och nån blev insatt och allt blev åter mörkt.
Jag kände igen rösten, den rösten som jag villa att skulle vara i säkerhet.
- Hej, Cara, sa jag svagt och satte mig upp, kedjorna rasrade om mina fötter och jag kände hur tungt det var at röra fötterna.
- Vad gör du har?, sa jag och såg bort dit rösten kom ifrån, inte för att jag såg nått men ändå.

Jag hörde att det var Laura och log i mörkret inte för att hon kunde se det men ändå. Sen hörde jag tadel och de lät som kjedjor och jag letade mig fram till henne
"jag tänkte rädda er men de verkar som jag inte lyckades helt eftersom du är här. Men jag fick ut de andra. Jag tänkte inte låta er offra er för mig. Men hur är de med dig? Skadade de dig?" sa jag och tog hennes hand