Life - Lupple & Medi PRS

"Gabriel." Hon såg varnande på honom.
"Jag vet att jag är din och du har ont men du är 20." hon såg mot Sammy och klappade honom på huvudet.
"Du kommer få din belöning sen men jag måste ta hand om dig först." Hon kramade om Sammy och vände sig sedan om och knäppte honom på nosen.
"Det är för att du gjorde mig sjuk av oro." Hon smekte hans huvud.
"Det där är för att jag älskar dig så himla mycket."

Ethan vände sig om men vaknade och såg mot Mi och tog hennes hand.
"Älskade!" Viskade han lyckligt och såg sedan sig om.
"Sov jag hela dagen?" Viskade han sorgset och skakade på huvudet.
"Förlåt..."

Gabriel såg på henne, lite skamset och ryckte till när hon knäppte till honom på nosen. Det var han verkligen inte förberedd på men han fattade hennes poäng. Försiktigt så pressade han sin nos mot henne och tog sig lite närmare som för att säga att han verkligen älskade henne också innan han såg på Sammy med en liten nick och han la sig snabbt intill Gabriel och började tvätta hans småsår också.

Mi såg på honom med ett stort leende. "Men det gjorde ju jag också. "Förklarade hon lyckligt och kysste honom försiktigt. "Be inte om ursäkt älskade, du gjorde absolut ingenting fel. "Viskade hon ärligt och smekte hans kind. "Jag gjorde frukost. "Viskade hon stolt och pekade på brickan.

Hon log och smekte honom över pälsen.
"Jag ska se om jag kan slänga ihop något." hon reste sig och började ta sig ut till köket och kved. Det var inte skönt alls. Hon hade sovit hela dagen å golvet och nu var hon riktigt stel.


"Men du är en vampyr." Han såg på henne ed ett leende och såg på frukosten och märkte hur hans mage kurrade plågsamt. Snabbt tog han åt sig mackorna och började att äta innan han lade huvudet på sned.
"Mi..." Han svalde.
"Var du försiktig?" Han fiskade upp linan och drog av sig den innan han räckte över den till henne.
"Jag höll den säker."

Sammy var noggrann och övergick snart till de större såren också och Gabriel var oerhört tacksam. En del av hans smärta försvann eftersom Sammy liksom tog upp den, i alla fall för stunden.


Mi nickade leendes. "Mhm, det är jag." Flinade hon och visade upp sin bara hand. "Utan ring på dagen så tvingas jag att sova. "Förklarade hon mjukt, viskande och log stort. "Det gjorde du. Tack älskade. "Viskade hon och tog emot ringen och trädde på den på sitt finger. "Jag var försiktig. "Försäkrade hon milt.

Olivia kom tillbaka med en hel bricka med mackor och slog sig ner och såg på Sammy.
"Slicka inte på hans sår. Det smakar bittert på grund av hans salva." Hon smekte Gabriel.
"Du var ganska illa tilltyglad. jag sov vid din sida hela dagen."

Gabriel såg på henne med bedjande blick men Sammy lydde henne, han stängde igen munnen även om han låg kvar vid Gabriels sida.

Gabriel såg på Olivia med fundersam blick, hela dagen? Hade hon sovit på golvet hela dagen? Hans älskling då. Med stor ansträngning skiftade han tillbaka till människa och sträckte sig efter en macka. "Men älskade då, du hade inte behövt sova så obekvämt. "Viskade han mjukt och tog några bett av mackan.

Hon log och såg sedan på Gabriel med ett leende.
"Men jag ville kanske det? Jag ville vara nära dig och ta hand om dig." Hon sckade och drog honom närmare sig.
"Hur mår du?" Viskade hon mjukt.
"Såren ser bättre ut."

Gabriel nickade leende. " Jag uppskattar det älskling, det har hjälpt. "Log han och följde med närmare henne. "Bättre, detta kommer läka. "Log han och nickade mot sina sår. " Säkert redan idag. "Sa han som för att lugna henne men riktigt så fort skulle det nog inte gå.

"Det är natt älskade." Hon log och smekte Sammy över huvudet.
"Du ska äta Sammy annars så säger jag till Gabriel." Hon log moderligt och satte sig närmare Gabriel.

Gabriel nickade lite förvirrat. "Åh redan. "Viskade han förbryllat och tog några tuggor till av mackan. "Kan du skicka några filtar Olivia?" Frågade han leendes. Sammy låg bestämt kvar vid Gabriel, han kändes kallare än han borde. Han antog att det var en del av läkningsprocessen för nog såg han att Gabriel läkte.