PRS Lupple & Medi

Hon log och nickade.
"Det tror jag att du är. Hon blir så glad när hon ser dig. Du är hennes räddare." Hon såg på honom.
"Hon kanske vill göra sig av med sakerna från sin lägenhet. Det kanske väcker minnen hon inte vill ha kvar." Hon lade en arm om sig.
"Jag ska se om vi hittar något hon kan bära."

Dorian skrattade lågt och vände bort blicken. " Vilken räddare jag är." Suckade han tungt men nickade sedan.
" Det kan hon mycket väl vilja. Jag ska tala med henne om det. Men inte idag. Hon vill nog fokusera på kvällen." Sa han och log svagt.
"Gör så. Jag går upp." Sa han och log innan han gick upp till rummet och satte sig tyst och försiktigt i sängen och log brett. Så vacker, så fridfull är hon.

"Det stämmer. Väck henne försiktigt bara" Maria log svagt och lämnade köket.

Willow låg i sängen hopkurad med ena armen om kudden. Hon snarkade lågt. Hennes hår låg bakom henne och lite över hennes axel.

Han såg på klockan och väntade ungefär trettio minuter till genom att bara sitta och iaktta henne. När det var dags så smekte hans hennes arm försiktigt och pussade henne lätt på kinden.
"Älskling." Viskade han i en mjuk ton och nynnade tyst i hennes öra. Rörde hennes hår lätt så det som låg vid hennes axel föll bak över hennes rygg.

Hon gnydde till och vände sig om så hon låg med ansiktet mot honom och hon öppnade sakta ögonen och smakade med läpparna.
"Är det dags att gå upp?" hon gned sig i ansikte och gäspade stort. Skrattande drog hon ner honom vid sin sida.
"Fem ynka minuter till okej? Medicinen gör mig ganska slö och det här är det bästa."

" Det är dags. " Flinade han innan han följde med ned i sängen så han låg bredvid henne.
" Du vet, det är inte många som kan flytta en vampyr i ett överraskningsmoment. Där har du nått att skryta om." Viskade han flinande och smekte hennes kind lätt.
" Fem minuter till. " Log han innan han la armarna om henne.

Hon såg på honom och skrattade.
"Det är för att du inte vill göra mig besviken antar jag." Hon såg på honom och slöt ögonen.
"Jag ska ha något varmt på mig. Sockor och tjocktröja." Viskade hon i hans öra och skrattade.
"Mysigt ska det vara."

Han skrattade lågt och såg på henne. Kysste hennes läppar mjukt.
" Låter som en klok idé att hålla dig varm. "Log han och pussade hennes panna lätt.

"mhhhmm" Hon kysste honom tillbaka och gäspade stort och borrade in näsan i hans nacke och drog in hans doft.
"Du luktar så gott det är orättvist att du alltid luktar gott." sa hon och log snett.

Han skrattade lågt. " Tro mig Willow. Du luktar godare utan tvekan." Viskade han och smekte hennes kind och kysste henne igen och drog in hennes doft.