prs yehet & kkaebsong

Det är nog svårt att vänta, tänka igenom allting. Joshua sträcker sig efter nagelsaxen och glider försiktigt närmre den äldre.
"Så, är du redo att få bort de här?" Frågar artonåringen och tar den andres händer i sina, granskar klorna som skriker efter att bli klippta.

”Nej, men det är bara att köra på ändå”, sade Zihao och stirrade tvärt mot ett annat håll. Frågan var väl om de där kloliknande sakerna ens skulle gå att klippa av, de måste ha blivit förfärligt hårda vid det laget. Nittonåringen slöt ögonlocken en kort sekund innan han vände tillbaka de mörka ögonen mot Joshua och log blekt. ”Det är väl på sätt och vis ett första steg mot förändring”, mumlade han förstrött. Jo, först naglarna, sen håret, en ny trollstav och lite nya kläder. Det kunde han defintivt må bra av.

Joshua rynkar på ögonbrynen, försöker tyda vad det är den äldre tänker och tycker. Ansiktet talar tvärtemot orden, dock bestämmer han sig för att förstå saxen till den första nageln.
"Du får säga till om du vill att jag ska sluta, okej?" Säger han och känner lite på naglarna, jo.. De är förskräckligt hårda och långa vid det här laget. Försiktigt trycker han dagens kanter mot den hårda ytan, och får efter några försök av den.

Med ögonen fästa på väggen intill badkaret, satt Zihao och gjorde en rad med grimaser. Inte för att det gjorde ont, utan snarare eftersom hela processen av att klippa naglarna var obehaglig. Vilken liten bebis han var, som inte ens kunde titta på när någon klippte naglarna åt honom, någonting nittonåringen egentligen borde kunna göra själv.
”Det går bra, lika bra att bli av med dem, eller hur?” Mumlade han med rynkade ögonbryn. ”Betydligt mindre obehagligt än sprutor är det i alla fall.”

Ett litet skratt flyger mellan läpparna, kramar om Zihaos händer innan han fortsätter.
"Det är ju iallafall bra det," säger han och håller den första handen framför nittonåringen. "Se, redan en klar."

”Hm, väldigt stiligt”, sade Zihao och himlade lite med ögonen. Därefter mjuknade ansiktsuttrycket en aning och han höll upp handen lite närmare ansiktet. ”Alla skämt åsido, det här ser bra mycket bättre ut än vad det gjorde innan”, konstaterade han och vände de mörka ögonen mot Joshua. ”Varför är du så bra på allting för? Det går inte riktigt ihop för mig.” Nittonåringen skakade lite på huvudet, sträckte den andra handen fram mot den yngre. Han kunde ju inte gärna fixa den ena och skippa den andra.

Joshua himlar med ögonen, ironi passar inte in på Zihaos röst.
"Jag tycker faktiskt att det är väldigt stiligt," säger han utan rösten fylld med ironi. Artonåringen ser på den äldre i tystnad innan han börjar klippa naglarna på den andre handen. "Skämtar du med mig? Jag är uppenbarligen inte bra på förhållanden," skämtar han bittert, ler mot nittonåringen innan han fortsätter med klippningen.

Zihao rynkade lite på ögonbrynen. Enligt honom själv var det inte Joshua som var dålig på förhållanden, utan istället alla som han hade förhållanden med. Nittonåringen var ett prima exempel, han var ju rent utsagt urusel på relationer och liknande.
”Där har du väl ändå fel, det är inte du som är dålig på förhållanden utan alla andra”, påpekade han och försökte fånga den andres blick. Nej, han tyckte att artonåringen var allt annat än dålig på just förhållanden, relationer och känslor.

Än en gång håller han inte med Zihao, inte det minsta. Joshua låter blicken vila i den andres en kort stund, innan han än en gång återgår till klippningen.
"Jag skämtade," förklarar han lätt, även om han står helt fast vid sina ord. "Men jag håller inte med dig, jag är riktigt urusel på det."

”Om du är urusel, vad är jag då?” Frågade den äldre och såg sådär lagom fundersam ut. Långsamt drog Zihao upp benen mot hakan, som han vilade mot knäna. De kom verkligen inte överens om någonting egentligen, förutom någonting någon enstaka gång ibland. Han försökte komma underfund med om det var bra eller dåligt. Magneter av mosatt pol drogs ju mot varandra, men var deras olika årstider motsatta poler eller något helt annat? Var de verkligen perfekta för varandra? Urk.