wolfy & rollspelare prs

Adrian såg på henne och ryckte på axlarna, kunde ju faktiskt spendera sin tid på ett bättre sätt.
”Som du vill.” Han reste sig upp och gick därifrån, brydde sig inte om att ta broschen med sig. Ville hon inte ha den så var det inte hans uppgift att lämna den tillbaka åt Jonathan.

Cleo följde honom till hallen och tog asken igen, hon ville bara att han skulle ta tillbaka den.
"Kan du ge den till honom?" frågade hon och gick ut. Hon granskade bilarna och tyckte sig kunna se Jonathan bakom en av de mörka rutorna.

”Nej. Det var en gåva av honom till dig. Vill du inte ha den får du personligen ge den till honom eller till någon annan som present.” Adrian klev in i bilen och nickade åt beskyddaren att köra iväg, klappade Jonathan på axeln som stirrade ut genom bilrutan på Cleo, ville så gärna gå över till henne.

Cleo öppnade munnen för att svara, det hade ju varit hennes plan. Att försöka prata ut med Jonathan, se till att de iallafall kunde vara vänner då hon inte klarade sig utan honom och ge honom broschen. Hon såg efter bilen och blinkade bort tårarna. Hon gick in igen och smällde irriterat igen dörren.

”Men jag hade velat..” började Jonathan men avslutade aldrig meningen, visste att han bara skulle göra saker värre genom att besöka Cleo. Det skulle vara som att hälla salt i såren åt dem båda.

Cleo satte sig ner i hallen och stirrade in i väggen, fick ett sms någon gång under tiden men orkade inte kolla. Hon visste inte alls hur hon skulle kunna gå vidare från Jonathan, han hade varit allt och lite till. Han var verkligen hennes rätta.

Väl hemma kunde han inte hålla händerna i styr utan skickade ett sms till Cleo för att fråga hur hon mådde. Han visste att han borde lämna henne ifred då det var vad hon velat, att de skulle ha tid för sig själva, men han kunde inte låta bli.

Cleo tog sin mobil efter en stund och läste ett sms från sin mamma först, hon skulle iväg igen och hann inte komma hem mellan. Hon suckade högt och kollade sedan Jonathans sms, hon visste inte hur hon mådde. //vet inte, du?// skrev hon bara. Hon var lite osäker på om det var Jonathan hon skrev med eller om det var hans kusin.

Han sjönk ner i fåtöljen i vardagsrummet, sträckte ut handen för att fylla på det tomma glaset där med whiskey men hann inte förrän han fick svar från Cleo. Och det var viktigare för honom att läsa det än hälla i sig dricka. //jag vet inte heller// Det var ingen lögn, han visste inte hur han mådde eller hur han skulle beskriva sina känslor. Det var som en mörk höststorm som virvlade runt inom honom.

Cleo tvekade länge, visste inte ifall hon skulle ge vika eller inte. //jag älskar dig// skickade hon tillslut och reste sig upp, gick till vardagsrummet istället.