Life - Lupple & Medi PRS

"Sammy!" Hon såg skämt på honom men hon gjorde upp en eld och lade en filt om Gabriel och lade en kudde under hans huvud.
"Sammy gå och lägg dig. jag har allt under kontroll." Hon gäspade stort och sträckte på sig.
"Jag håller honom sällskap."

Sammy vandrade några gånger i cirklar runt honom- dem två men tvingade sig snart ut ur dörren för att se över resten av skadorna på vargarna. Men det var redan påväg att börja läka.
Mi kom gåendes över gräsplanen, nyduschad och iförd en långklänning och hon log mot vargarna. "Ni är starka kämpar. "Log hon uppskattande och gick sedan in i huset och la dolken på köksbordet innan hon såg på Olivia. "Han är stark. "Log hon glatt innan hon skyndade sig upp till sovrummet- till Ethan. Hon trädde på sig armbandet och satte sig vid hans sida av sängen och smekte honom över håret. "Hej där. "Viskade hon milt.

Vargarna frustade och somnade om för att sova bort den mesta smärtan.
Olivia såg på henne och nickade.
"Du vilar nu." Sa hon.

Ethan vaknade och lade armarna om henne och log.
"Älskling. Du mår bra." Han smekte hennes kind.
"Du får aldrig oroa mig sådär igen." Sa han och smekte hennes armband.

Sammy vandrade oroligt omkring och kände sig så skyldig. Han borde ha varit med och hjälpt till. Åh vad arg han var på Gabriel just nu men han kunde inte direkt väcka honom utan la sig vid dem andra vargarna och började varsamt tvätta deras småsår. Det var nog han visste att Gabriel förväntade sig av honom, eftersom han - Gabriel inte själv kunde göra det.


Mi kramade om honom med ett stort leende. "Jag mår bra. "Viskade hon och nickade. "Ska göra mitt allra bästa. "Viskade hon och kysste honom försiktigt. "Du mår också bra." Log hon uppskattande. "Vi kan åka hem igen. Det finns inga vampyrer kvar i slottet. "Sa hon ärligt.

Hon smekte honom över nosen försiktigt och sjöng tyst för honom. En vaggvisa och sakta stoppade om honom och lade sig intill honom och somnade.

Ethan skakade på huvudet.
"Vila först. jag har inte sovit så bra så jag måste vila. Du måste vila." Han smekte hennes kind.
"Sen åka hem:"

Gabriel hade så ont. Så så ont men han försökte hålla det till sig själv. De andra behövde inte känna detta. Han ville egentligen inte sova för då skulle han inte kunna kontrollera det men hennes vaggvisa, hennes närhet gjorde det omöjligt att vara vaken och han somnade men kroppen pressad mot hennes.

Mi nickade sakta. "Då måste du verkligen sova." Viskade hon och smekte hans kind och iakttog honom närmare. Hon höll inte med om att hon skulle sova men han ville ju uppenbarligen det så hon reste sig upp och stängde och låste dörren innan hon drog för mörkläggningsgardiner och kröp sedan ned intill honom. "Vila. "Viskade hon och tog försiktigt av sig sin ring och gav den till honom. " Bli inte rädd. "Bad hon innan hon föll ned i en djup sömn.

Hon sov tungt vid hans sida med sin hand i hans päls medan hon höll sig nära.

Ethan nickade bara och såg sedan på henne, kysste hennes kind.
"Jag är inte rädd." Han log mjukt och somnade sedan han med efter att trätt på ringen runt en lina.
Timmar hade gått och solen hade börjat redan gå ner innan Ethan vaknade till.

Det var en välbehövlig sömn, men han vaknade med ett ryck. Satte sig upp och tappade fullständig kontroll på sina känslor. Sammy som var närmast och redan vaken slogs med full kraft och började tyst gny men lika snabbt var känslorna i schack igen och Gabriel la sig ned. Sammy tassade försiktigt fram och nosade prövande på honom men blev nekad och han satte sig en bit bort, sorgsen.

Mi hade vaknat samma stund solen gått ned. Samma sekund nästan. Hon hade skyndat upp ur sängen. Med väldig energi hade hon tagit sig ned till köket för att göra iordning en stor ja frukost trots att det var mitt i natten. Men alla sov ju ändå och hon antog att de skulle vara hungriga när de väl vaknade oavsett när de vaknade.

Hon vaknade när Gabriel hade satt sig upp och såg på honom.
"Gabriel?" Viskade hon trött och gned sig i ansiktet och såg mot Sammy.
"Kom här Sammy." hon såg på Gabriel.
"Bete dig som en vuxen."

Ethan hade inte vaknat och låg tyst med tummen nära munnen och sov tungt vidare medan han kved tyst i sömnen.

Gabriel såg ilsket mot Sammy, nästan hotfullt men när Olivia vaknade så såg han avslappnad och glad ut. Han ville helst av allt kura ihop sig intill henne men hon tog Sammys parti. Han visste inte direkt varför han var irriterad på Sammy, men antagligen var han irriterad på allt. Sammy såg på Olivia med hoppfull blick och gick försiktigt fram och satte sig vid dem.

Mi gjorde i ordning en bricka till Ethan, hon var sprudlande glad medan det andra hon lagat i ordning paketerade hon så att det skulle stå sig tills dem andra vaknade. Hon tog brickan och smög upp till Ethan, tände försiktigt nattdukslampan och såg honom sova sådär med tummen nära munnen och hon smälte. Försiktigt ställde hon ned brickan på sängen och satte sig bredvid honom. "Älskling. "Lockade hon med en viskning i hans öra.