prs yehet & kkaebsong

Joshua höjer lätt på ögonbrynen med blicken fäst på nittonåringen, låter kroppen sjunka ner än en gång och lutar huvudet mot badkanten.
"Tänkte bara om ditt luktsinne är för starkt fortfarande." Viskar han lätt, känner sig korkad som frågat något så dumt. " De är okej, jag gillar i princip alla söta dofter, vilket du antagligen redan vet redan."

”Jo, det luktar så starkt att jag får huvudvärk, men det är ingenting i jämförelse med hur gott det luktar”, påpekade han med ett lömskt leend på läpparna, efter att ha stuckit upp huvudet ovanför vattenytan. Långsamt, och extremt full av tveksamhet, gled han långsamt fram mot Joshua och stannade tätt intill honom. Dålig idé. Lätt fundersamt gled de långa fingrarna upp mot en av de puffiga kinderna. En ännu sämre idé. ”Har jag talat om för dig hur vacker du är? Kanske har sagt det så många gånger att jag börjar bli senil..”

Minnena från två år sedan glider in, som små påminnelser om hur allt gått så fel. Positionen de är i är så lik den förra. Joshua biter sig i underläppen, känner en underlig kittlande i magen när Zihao kommer så nära honom.
"Mm, men jag håller inte med dig," viskar artonåringen med ett lätt leende.

De mörka ögonbrynen höjdes lätt och nittonåringen skrattade till, utan att kunna hundra sig själv.
”Nej, jag vet redan att du inte tycker det, men det är ändå viktigt att du har klart för dig att jag tycker det”, mumlade han och lät fingrarna dras upp mot håret, där de försiktigt sköt bort luggen. Leendet bleknade därefter och Zihao vände genast bort blicken. Usch, nu var han för närgången och påträngande igen. ”Förlåt, jag borde inte hålla på såhär..det är så jävla drygt”, viskade han och började dra sig undan.

Joshua kan inte undgå att le av den äldres ord.. helt ärligt betyder Zihaos åsikter ofantligt mycket för artonåringen.
"Tack," säger han, känner hur leendet försvinner drastiskt när den andre drar sig undan. Joshua förstår att det är rätt, det är rätt att hålla sig borta.. Men ändå dunkar hjärtat hårt mot bröstkorgen, och han vill innerligt vara nära Zihao. "Nej, nej." han skakar på huvudet, är det så att han bara är förvirrad? Eller har han riktigt starka känslor för nittonåringen men inte vill medge det? Alldeles för orolig för att satsa på dem igen? "Snälla, det är inget att be om ursäkt över."

Ryggen slog löst emot badkarets motsatta sida. Han tyckte visst att det var någonting att be om ursäkt över. Joshua hade ju själv sagt att han var förvirrad över hela situationen, vilket Zihao verkligen var tvungen att acceptera förr eller senare. Det skulle igen bli bättre av att han höll på med sina små flirtningar, komplimanger och närgångenhet.
”Tyvärr så har jag ju redan hunnit göra det. Om jag låter bli att upprepa mina dryga fasoner kanske jag kan låta bli däremot”, sade han tyst och log bistert. Nittonåringen var verkligen dum i huvudet ibland. Varför hade han ens insisterat på att dela badkar med Joshua? Innerst inne visste han redan svaret, men ville inte erkänna det för dig själv.

Kanske han inte klargjort det tillräckligt för nittonåringen.. men Joshua skulle inte dela badkar med Zihao om inga känslor fanns kvar, om han inte velat. Nej, då hade han simpelt sagt nej och knuffat in den äldre i badrummet på nedervåningen. Dock kanske det är bäst att skippa göra det.
"Det är lugnt Zihao," försäkrar artonåringen med ett leende. Det är fortfarande oklart om han bara är förvirrad och desperat, eller om känslorna för den äldre börjat lysa igen. Om de nu någonsin slutade lysa.

”Skulle det fortfarande vara lugnt om jag kysste dig här och nu?” Frågade han och gömde genast hälften av ansiktet under ett lager bubblor. Vad hade han precis sagt till sig själv angående det där? Inte nog med att det var pinsamt, det var inte rättvist mot Joshua på någon nivå alls. Ethan hade gjort slut med artonåringen kvällen innan och så kom Zihao där och lade sin raka näsa i blöt nästan på direkten. Så jävla lågt och patetiskt på samma gång. Försöken började ju nästan bli desperata.

Joshua sluter sina ögonlock, är han redo? Definitivt inte.. han mår fortfarande illa och dåligt över vad som hänt kvällen innan. Men vad ska han svara på detta? Artonåringen har aldrig någon lust att göra folk besvikna, vilket han uppenbarligen för Zihao.
"Förlåt," viskar han med ett svagt leende, stirrar ner på de varma bubblorna. "Jag vet fortfarande inte vad det är som går runt i mitt huvud."

Det svaret kunde Zihao helt klart respektera, även om det kroppsligabegäret inte riktigt hängde med i svängarna. Läpparna skrek efter en uppmärksamhet de inte skulle få på ett bra tag, men så fick det vara.
”Be inte om förlåtelse för någonting som jag inte borde ha sagt”, bad nittonåringen och skakade på huvudet. ”Det är helt okej, Joshua”, fortsatte han tyst och betraktade de smala, stora händerna genom vattnet där bubblorna inte längre befann sig. De såg ju alldeles förskräckliga ut med de där vidriga naglarna. Urk, helt plötsligt hade han världens lust att spy, troligen inte bara på grund av naglarna dock.