De utvalda

Ethan kom tillbaka med ett glas vatten, samt en liten skål med vatten. "Eletha?". Var hon vaken nu? Han satte sig vid henne sida och räckte henne vattenglaset. "Du verkar ha feber, du är så varm..." sa han oroligt.

"Mm." var det enda Eletha orkade svara och tog glaset i en darrande hand som försökte hålla den stadigt. Varm? Hon frös ju så.

Ethan tog tillslut tag om glaset och satte det emot hennes läppar. "Du verkade drömma" sa han sedan och strök henne över håret och tog bort glaset.

"Jag bråkade med Simon, han var stor." sa hon och tog en klunk innan hon sjönk ner bland kuddarna och drog täcket över sig, hon frös fast hon var så het.
"Han förlät mig inte." suckade hon med en darrning på rösten.

"Stor?" sa Ethan frågande. Hur stor? Han kysste hennes panna. "Vad bråkade ni om?" frågad han mjukt.

"Stor, gammal, vet inte." mumlade hon febrigt och ville inte tänka på det.
"Han var arg, han hatade mig." sa hon förtvivlat och vände sig av och an i sängen.

Ethan la sig ner i sängen och drog henne intill sig, trots att hon var så varm. "Varför skulle han hata dig? Det var bara en mardröm".

"Han vart så ledsen nu, nu i köket." mumlade hon och rös till, "Jag fryser." sa hon, och kände inte hur varm hon var.

Ethan såg över på Simon som jollrade tyst. Han böjde sig fram och lyfte upp honom. "För vad?" frågade han och la pojken emellan dem. "Jag tror inte han minns det ens själv nu...

"Han kastade gröt, hade roligt och jag skrek åt honom." mumlade hon och såg på Simon, men Ethan hade rätt, kunde han minnas? Nja...