Sjunde året på Hogwarts

Jag kollade roat på Dean som såg sur ut.
- Jag har inte heft nån privatlärare och jag är ingen Ravenclaware, men ändå får jag högsta betyg i nästan allt, kan du förklara det?, sa jag med ett flin och tog kyckling och potatis.
- Nej, du gillar väll det, sa Dean och jag himlade med ögonen.
- Vem gillar läxor?, det är väll för att jag gör nått som heter pluggar och det borde du också prova på, sa jag och började äta.
- Vi kan väll fråga din far?, sa Dean men jag skakade på huvudet.
- Och få honom torterad eller dödad också kanske han bara är utsatt för imperiusförbannelsen, sa jag och funderade och såg sedan på Draco.
- Det beror väll på vilka som vinner?, vinner Voldemort så har han inte sumpat sina chanser, sa jag lätt mot honom.
Vi åt vår middag klart och styrde stegen mot Gryffindortornet, där vi såg Neville och Hanna, Susan och Seamus sitta och vi slog oss ner vid dem.
- Nä, inget alls pågår här, sa Dean flinande och jag log glatt mot dem och vände mig sedan till Cara och tog fram min mugglarstudie läxa och började med den.
- Vet inte, vi kan ju faktiskt börja med att prata med honom, som Dean säger verkade han ju helt okej, han var ju med i DA t.ex., sa jag an aningen frånvarande och svarade på en massa frågor om mugglare och ljög så grovt jag kunde, så jag skulle få högsta betyg.
Jag la ifrån mig den färdigskrivna läxan och tittade upp.
- Vem pratar ni om?, sa Susan lite frånvarande även hon somalla de andra var försjunken i läxor.
- Terry Bott, sa Dean och Susan nickade.
- Ja, han kastade crusio efter mig innan jag han smita in på tjejtoan, sa Hanna och såg upp från sin uppsats.
Jag nickade och satte igång med spådomskonstläxan och suckade inombords, jag la undan boken vi skulle ta hjälp av och hittade på ett antal olyckor som skulle drabba mig inom en månad.
Det var en mycket sorglig månad jag hade framför mig, men högt betyg skulle jag få.
Sen tog jag upp Hagrids läxa, att skriva fakta om djuret vi tittade på tidigare idag.
Jag skrev ner om det och målade en tillhörande bild, så nu var det bara svartkonster kvar.
Beskriv hur crusiatusförbannelsen fungerar och öva på den tills nästa lektion, jag suckade, varför plåga mig?.
Jag skrev ner om den och gjorde den exakt som han ville ha den, jag tänkte inte öva på den eftersom jag redan kunde den.
Det sista jag gjorde var Minervas läxa, och jag suckade sedan ut.
- Så nu har jag räddat mitt betyg, sa jag glatt och la undan den sista läxan och såg på de andra.

( Ha det så kul hörs imorgon ♥ )

Jag stirrade ner på pergamentet och svarade frånvarande på frågorna utan särskilt stort intresse. Jag lyfte blicken och såg på de andra
"jag vet inte. Jag menar folk har bytt sida förut utan anlednin och jag menade bara att han började inte sin karriär särskilt bra genom att tortera mig" sa jag med en lätt axelryckning och stoppade sedan ner läxorna
"är du redan klar?" frågade Susan och jag nickade
"jag har gjort liknande uppgifter tusen gånger, min far och Sev har en tendens att överdriva" skrattade jag
"Sev?" sa Hanna
"Snape" svarade Neville och log åt hennes förvånande ansiktisuttryck
"vi blev lika förvånade som du" sa Seamus
"att folk alltid ska bli så förvånade" sa jag och tänkte sen en stund "jag skulle ju kunna fråga pappa om han skaffat några nya dödsätare" sa jag fundersamt
"men skulle han verkligen svara på det?" sa Hanna lite förvånat
"Japp, ber jag honom gör han nog det" sa jag och undrade om Terry var dödsätare eller inte. Som sagt så har folk bytt sida för mindre, men det känns som om han inte borde gjort mig eller mina vänner något då! Men om han utsätts för imperiusförbannelsen är ju frågan vem?
"Cara?" sa Draco och jag ryckte till
"sorry jag försvann ingen" slkrattade jag lätt och han nickade"jag märkte det. Kan du hjälpa mig?" sa han och irrade på sin spådomsläxa och jag nickade och pekade på några punkter och figurer som han ritade och jag log
"nå hur ska vi ta reda på om vår kära vän är dödsätare eller utsatt för imperius?" sa jag och log vänligt

- Du kan ju alltid fråga men nämn inget av det han har gjort, tycker inte han ska straffas om han är utsatt för imperiusförbannelsen.
Sen så låter det dumt att han skulle skada dej om han nu var dödsätare, sa jag fundersamt.
- Hallå hjälp här, sa Dean och vänd mig till honom och hjälpte honom.
- Det är inte så svårt, sa jag lätt och log mot honom.
- Ska du säga, du kan ju allt, sa Dean surt och jag himlade med ögonen och vände mig till Susan och Hanna.
- Fatta vad alla tjejer kommer bli sura, vi har snott de lediga Gryffindor killarna, fast vi är Hufflare, sa jag med ett flin.
- Jag vill se deras miner i månn, sa Hanna och log.
- Absolut, vi har snott de populäraste killarna i skolan, sa Susan och log glatt.
- Så det har hänt nått här?, sa Dean glatt och Seamus och Neville nickade och såg på Susan och Hanna.
- Härligt, sa Dean och jag nickade och funderade sedan på Caras fråga.
- Alltså det märks väll inte om det är en bra imperiusförbannelse och det verkar det ju vara om det är så.
Det finns ju heller inget sett man kan se det på, så det bästa sättet är väll att prata med honom och se och höra om det är imperiusförbannelsen, sa jag och torkade bläcket på läxoerna och rullade ihop dem och la dem i väskan, så att jag kunde lämna in dem i morgon.
Jag vände mig sedan mot Susan och Hanna.
- Harrys och Rons säng är lediga om ni inte vill dela med dem, eller gå till Hufflepuff, sa jag och nickade åt Semus och Neville.

"jag tycker vi pratar med Terry först, det är onödigt att blanda in pappa i onödan" sa jag och ryckte på axlarna
"men om han inte är dödsätare vem har då kastat förbannelsen över honom?" sa Neville "de är väll knappast nån av dödsätarna"
"klart de kan vara, de skulle lätt kunna vara det. De är ett lätt sätt och ta sig in på skolan" sa jag med en axelryckning och la huvudet på sned
"så ni påstår att ni fick de snyggaste Gryffindorarna?" sa Draco "jag håller inte med. Jag fick den snyggaste" protesterad han och vände sig mot mig
"tack eller nått" skrattade jag "vi får väll säga att jag är snyggaste tjejen då. Du kan ju inte riktigt jämföra mig med killarna. Fast det var snarare jag som fick dig"
"ja kanske det" sa han och han och ryckte på axlarna "ångrar du dig aldrig?" frågade han och jag stirrade förvånat på honom
"det finns gånger då du kan gå mig på nerverna och jag vill kasta ut dig genom fönstret men jag ångrar mig aldrig. Tro aldrig det" sa jag allvarligt och tittade på honom "du då?" frågade jag nyfiket
"aldrig. Hur skulle jag kunna det?" frågade han och log mot mig och jag nickade la huvudet på sned och log. De andra tittade på oss
"ja vad ville ni?" sa jag och skrattade lite och de tittade bort och svarade Lauras fråga
"det låter som en bra ide" sa Hanna och log och vi nickade
"vi syns i morgon" sa jag och log mot dem och tog med mig Draco upp till min sovsal och la oss

- Jag tycker vi ska prata med honom, sa jag och de andra nickade och vi sa godnatt till varandra.
Jag och Dean gick upp till killarnas sovsal följd utav de andra jag kröp ner bredvid Dean och såg till min förtjusning att de andra två gjorde likadant efter en stunds tvekan.
vii sa godnatt till varandra och jag slöt ögonen och somnade.

Regnet slog mot fönstret och jag vaknade med ett ryck och kände en hand runt min midja och andades ut när jag upptäckte vart jag var. Jag sneglade på klockan, fyra. Jag himlade med ögonen och suckade tyst. Jag visste att jag inte skulle kunna somna om nu. Jag reste mig tyst och långsamt från sängen och satte på mig en grön klänning och lämnade tyst sovsalen och tornet. Jag hade inget bestämt mål utan jag vandrade bara runt i de tomma korridorerna och kom o tänka på att pappa ville att jag skulle kolla diademet, så jag gick mot vid-behov-rummet och kollade till det. De låg där han sagt att de skulle ligga. Jag la tillbaka det och tittade sedan ne på medaljongen och log. Den gör mig oftast mer skada än nytta men den får mig alltid att känna mig trygg. Jag lämnade rummet och gick sedan ut på skolområdet, där regnet öste ner, men förvandlade mig till snöleopard och la mig vid sjön under några träd och stirrade på vattnet

Jag vaknade utav att regnet slog mot fönstret, det här vädret gillar Cara, tänkte jag sömnigt för mig själv och upptäckte att kloc´kan var 6, en timma kvar att sova, lika bra att gå upp, tänkte jag för mig själv och klädde på mig mina svarta jeans och mitt vita linne.
Jag gick ner och satte mig i soffan för att vänta på de andra.
Men somnadeefter ett tag i soffan framför den slocknade brasan.

Jag tittade upp när regnet började tränga genom löven och jag kände att jag blev blöt. Jag reste mig upp och ruskade på mig och förvandlade mig sedan till människa och sprang glatt över skolområdet och kände hur blöt jag blev. Jag skakade lite på mig så en del vatten föll av mig ochgick sedan in i stora salen som var helt tom. Jag log och slog mig ner vid Gryffindorbordet och njöt av ensamheten och lugnt. Säg vad du vill om Hogwarts men du kan nästan aldrig vara ensam. Jag tuggade på em brödbit och log när värmen kom tillbaka men jag tänkte inte torka mig. Jag gillar o vara blöt, det är roligt

Någon knuffade ner mig från soffan, och jag slog upp ögonen när jag slog i golvet.
- God morgon sömntuta, sa Draco och jag såg surt på honom.
- Har du sett Cara?, undrade han oroligt i nästa minut.
- Nej, sa jag surt och undrade vart hon hade tagit vägen då Dean kom ner från killarnas sovsal.
- Du får inte försvinna så, sa han och såg på mig och jag himlade med ögonen och gick ut genom porträtthålet.
Varför var jag på så dåligt humör?, förmodligen för att jag inte hade fått sova ut, mitt humör var inte det bästa när jag var morgontrött.
Jag gick ner till stora salen och såg Cara sitta vid Gryffindorbordet.
- Godmorgon, sa jag trött och tog mig en macka och la huvudet på bordet och slöt ögonen.

Jag tittade upp på mina vänner som kom in
"börja inte ens Draco! Och god morgon" sa jag och log o Draco såg surt på mig
"du är blöt" sa han och satte sig bredvid mig
"ja jag var ute i regnet" sa jag lätt och han nickade
"kan du vara vänlig att torka dig så du inte blir sjuk igen" bad han och tog en skål med flingor och jag suckade men gjorde som han sa och vände mig mot Laura
"du verkar inte ha sovit så bra?" sa jag lite undrande och antog att de berodde på mardrömmarna
"det har du inte heller" sa Draco
"jag klarar mig så sluta oroa dig, men nu var det Laura som jag ville vet hur det var med?"