In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och sträckte ut sin hand och smekte sin makes hand.
"Jag ser att du är här." hon såg på Nicolai som sov i sin famn och log.
"Han är så lik dig."

Ivan suckade och tog tag om Isabelles hand.
Han sneglade på Nicolai för att se på Isabelle igen. "De andra har gått ut för att se om Rion och de andra har närmat sig. Det närmar sig strid." Han suckade igen och såg på Nicolai sedan. "De tog av Alices blod." Han suckade besvärat. Hade det verkligen varit en bra idé att bjuda dit hans vänner?

Hon såg förfärad ut.
"De tog av hennes blod? Men Ivan vad ska du göra?" Sa hon och Nicolai började vakna och grät nu eftersom han hade blivit väckt.
"Såja älskade somna om." Viskade hon.

"Jag skickade en av tjänarna att se efter henne. Jag vet inte hur hennes sår läker, jag vet inte ens om hon har några. Vincent och de andra.." Han suckade igen. "..Jag visste inte att de planerat att ta av hennes blod.". Han tystnade och sänkte blicken. När Nicolai grät sneglade Ivan på Nicolai som verkade lugna sig av sin moders ord och närhet.
"De har rätt att skydda oss. Vi får hoppas att det inte kommer till en strid.", sa han och svalde för att räta på sig. "Jag ska hämta något att dricka, vill du ha något, Isabelle?"

Hon såg upp och log svagt.
"Jag skulle vilja ha varm choklad om jag får. Det är ju så dyrt men jag vill prova." Hon log svagt och lade huvudet på sned.

"Inget är för dyrt för dig, min kära. Det fixar jag.", sa Ivan och gick iväg för att hämta varsin dryck åt de.

Ute i dagsljuset gick de andra vampyrerna för att se efter om fienderna var nära. Lafayette och de andra kände en lycka rusa genom de, efter Alices blod. På så sätt kunde de vistas i detta ljus. En blodröd sol visade sina strålar i horisonten. Det var en vacker syn. "Försiktigt, vi vill inte bli upptäckta. Håll er lugna, de kan vara närmare än vad vi tror.", sa Lafayette och de andra viskade instämmande.
"Vincent, hör du något?"

Hon log och såg på sin son och vaggade honom mjukt.
"Såja pappa kommer snart."

Vincent skakade på huvudet.
"De kanske sover eftersom halva är med vampyrer?" Frågade han och sträckte på sig men hajade till.
"DÄRR!" skrek han och pekade mot en vagn som kom i hög hastighet.

Ivan återkom med varsitt glas till de. Han räckte över koppen till Isabelle. "Nicolai är lik dig med. Han kommer växa upp med din kärlek, det kan bara göra honom till en bra person.", sa han och smakade av sitt glas. Han satte sig ner på på sängen och iakttog de båda.

"Se upp!", ropade Lafayette och de andra gjorde sig redo för strid. De fräste högt så att deras huggtänder syntes. När de alla upptäckte vagnen skyndade de sig fram för att möta den. Tyst hoppades Lafayette att Ivan skulle göra de sällskap. Han var också en skicklig stridare.

Vagnen stannade en lång bit ifrån de. Ur den visade sig, Rion, Leo, Adela och kapten Len. De verkade beslutsamma genom sättet de såg på vampyrerna. Bakom sig hade de soldater från Alices rike och Adelas rike. Det skulle bli en svår match att vinna.
"Ge oss Alice tillbaka så ska vi skona era liv!", ropade Adela samtidigt som hon drog sitt svärd. Hon hade lärt sig att inte lita på vampyrer.

Hon hade flyttat Nicolai och tog emot koppen och tog den till sig.
"Han kommer bli klok och begåvad precis som sin far.

Mira satt även med och hon fräste.
"Hon är inte en ägodel." viskade hon och såg mot Leo och svalde hårt.

"Isabelle, låt mig se var de andra är, jag kommer tillbaka snart.", sa Ivan och reste sig från sängen efter att ha hällt i sig innehållet från sitt glas.

"Ändå har ni kommit hit för att ta henne som eran ägodel!", ropade Lafayette och de andra instämde i en nickning.
"Attack!", ropade kapten Len och soldaterna bakom de satte fart för att attackera vampyrerna. Lafayette, Miguel och Sergej gjorde sig redo för att attackera.
När de närmat sig attackerade vampyrerna soldaterna så att flera föll till marken av deras attacker.