PRS Lupple & Medi

"Nej den ska vara kvar." Hon såg på honom och lutade huvudet mot hans kropp och slöt ögonen.
"Det är rätt ljust." Hon knep ihop ögonen och såg på honom.
"Jag hade det så mysigt i mitt mörka rum."

Han flinade lite och satte sig på en stol med henne i knäet och drog skålen närmare henne.
" Du är snart tillbaka där." Viskade han och pussade hennes nacke sakta.

Hon såg på honom och började att äta och såg genuint trött ut och kunde inte hålla sig uppe. Men hon kämpade och snart hade hon ätit upp och såg på honom.
"Nu är jag pigg. Jag känner mig inte trött längre."

Han smekte hennes bakhuvud sakta och lekte lite med några hårlockar och studerade henne.
" Du är supertrött älskling. Jag kan sjunga för dig." Log han och reste sig upp med henne i famnen och bar upp henne till rummet igen och satte henne försiktigt på sängen.

"Jag är inte trött jag lovar." Hon satte sig upp och såg på honom.
"Vad är det ni gör där ute?" Hon lade huvudet på sned och vände på huvudet och tog fram ett piller och svalde det.
"Så jag kommer att somna snart. "

" Vi gör det svårt för varulvar att komma in." Sa han och log svagt och pekade på halsbandet som han satt på henne.
" Den är silver och innehåller stormhatt, blomman. Det kommer göra dig ganska svår att vara nära som varulv." Sa han och såg henne ta ett piller och funderade en stund på vad det var för piller men hon svarade på hans tanke ändå.
"okej." Log han.

"När satte du på det?" Hon såg på honom och kände sig yr och lutade sig tillbaka och slöt ögonen. drog täcket upp till hakan och gäspade stort.
2väck mig till en timme innan middagen. jag vill vara redo när Allie kommer."

" Innan jag väckte dig." Sa han och log svagt. Bäddade försiktigt ned henne och nickade.
"En timme innan Allie kommer. Ska bli." Log han och kramade hennes hand mjukt innan han reste sig från sängen och gick ut från rummet.

Hon såg på honom och snart hade hon somnat om i det mörka rummet och vände sig om.

"Sover hon?" Maria satt vid middagsbordet och drack från en kopp och såg på sin son.

Dorian vände blicken mot sin mor när han hörde henne och nickade sakta.
"Hon sover. " Sa han och log svagt. Gick fram och satte sig vid henne.
"Hur mår du?" Log han.