prs yehet & kkaebsong

Joshua tar den andres händer i sina, kramar om dem och börjar gå baklänges mot trappen med ögonen fäst på Zihao.
"Då gör vi så, har du några rena kläder eller kommer du behöva låna något?" Frågar han med höjda ögonbryn, granskar den andres kläder.

”Nej, tror att Weimin har fler kläder med sig till mig. Har ingen aning om vart han har tagit vägen dock”, sade Zihao och kollade sig omkring som om Weimin skulle dyka upp från ingenstans. ”Antar att han fortfarande ligger och sover”, konstaterade han och ryckte på axlarna för att sedan års sig dras med bort mot trappan av Joshua. Nittonåringen skulle verkligen aldrig få nog av den andres mörka ögon, de puffiga kinderna..han kunde gärna stå och titta på den andre resten av dagen utan några som helst problem.

Artonåringen sträcker på sig, släpper taget om nittonåringens händer. Att de är så närgångna är inte okej, inte när de bara ska vara vänner.. eller något.
"Han sover antagligen i Samuels sovrum skulle jag tro, med tanke på att Samuel och Noah sover i stugan." Förklarar Joshua och öppnar sin byrå för att hitta något presentabelt att ha på sig. "Om du vågar kanske du kan smyga in och hämta."

Aningen tvekande nickade Zihao. Jo, det där lät nog inte helt fel. Weimin sov säkert ändå som en stock, så vad kunde gå fel? Han var ju betydligt räddare för Samuel än för sin lillebror, och nu när den förstnämnde inte ens sov i sitt eget rum, fanns det inte direkt några hinder.
”Tror helt ärligt att jag gör så”, mumlade han och började nästan mekaniskt gnaga sig själv i underläppen. Helt på måfå, gläntade nittonåringen på en av dörrarna som fanns på övervåningen. Till sin stora lättnad hade han hittat rätt på det första försöket, då Weimin och Yaosu låg och snarkade i sängen som stod in mot väggen. De två bröderna var så bedårande söta där de låg ihoptrasslade och dreglade på varandra, till skillnad från hur de var när de var vakna. ”Det här kanske tar ett tag, du får gärna börja innan mig”, muttrade han tyst och lät de mörka ögonen glida genom dunklet, utan att finna den yngre broderns lilla väska någonstans.

"Ta din tid du," svarar Joshua och viker ihop ett par rena kostymbyxor och en beige, mysig långärmad tröja. Efter han fått tag på ett stilrent bälte och rena underkläder rör han sig mot badrummet. Då vattnet tar sin tid börjar han istället med det, sätter på bubblorna som kommer ut ur badet. För att vara snäll mot Zihao väljer han jordgubb den här gången, som han visst lagt i minnet, och lägger därefter sina smutsiga kläder i tvättkorgen. Badet är varmt, Joshua låter sig själv sjunka ner så att endast ansiktet är uppe.Blåmärket svider av den varma beröringen, men efter en stund blir det allt lättare, kanske han borde ha tagit ett bad dagen innan.

Efter att ha fumlat omkring i mörkret i ett flertal minuter, fick Zihao slutligen tag på den där förbaskade lilla väskan. Det hade visat sig att Weimin bar den runt halsen, till och med när han sov. För broderns eget bästa, hoppades nittonåringen på att det fanns en bra anledning till det konstiga beteendet. Troligen gjorde det, det. Försiktigt lirkade han loss bandet över sextonåringens huvud och stack ner handen som sjönk hela vägen till botten. Hur stor kunde egentligen en så liten påse vara?! Tydligen betydligt större än han själv trott. Det fanns ju hur mycket skit som helst där i och den måste ha vägt flera kilon om inte mer.
”Du är riktigt konstig ibland”, mumlade Zihao tyst och placerade tygpåsen på nattduksbordet, när han väl fått tag på allt han sökt efter. Sedan log han blekt mot de två sovande bröderna och försvann ut genom dörren, som han tyst stängde bakom sig för att sedan röra sig mot badrummet. ”Alltså Weimin har typ ett helt hus i den där lilla väskan”, utbrast den äldre och släppte ner kläderna på golvet. ”Det är ju helt sjuk.”

Joshua höjer blicken mot nittonåringen när han kommer instigandes.
"Det är en odetekterbar extension charm," börjar han och låter blicken glider upp till taket. "Det är riktigt smidigt faktiskt, väger ingenting."

”Då måste han ha gjort någonting fel, för den där väskan var tung som fan”, muttrade Zihao och drog av sig kläderna för att därefter sjunka ner i det varma badvattnet med en suck. ”Antar att till och med Weimin kan fucka upp, det känns ju bra”, fortsatte han och sjönk ner tills bara huvudet stack upp ovanför bubblorna. Hur hade han lyckats klara sig utan bubbelbad så pass länge? Det var mer sjukt än Weimins väska. Han lovade sig själv att aldrig gå mer än en månad utan att bada, i den stunden. Punkt slut.

"Äsch, han är ändå bara sexton." Säger Joshua och gäspar tyst, låter sin tå knuffa lätt mög nittonåringens arm. "Gillar du fortfarande doften av jordgubb?" Frågar artonåringen och sätter sig mer upp i badet för att leka lite med bubbelbadet.

Zihao vände ögonen upp i taket, lät dem sedan glida ner mot väggarna för att följa linjerna.
”Javisst, det är väl ändå något som inte ändrar sig i det första taget, eller hur?” Undrade han och rynkade lite på ögonbrynen. Jordgubbar hade han alltid gillat, både smaken, doften, färgen, texturen - allt helt enkelt. Ändå sedan han fått tänder hade han ätit jordgubbar. ”Du då? Gillar du doften av jordgubbar eller föredrar du hallon?” Nittonåringen log blekt och gled ner ännu mer, tills bara näsan och ögonen stack upp över ytan.