wolfy & rollspelare prs

”Inte nykter nog för att själv prata i telefon, tyvärr.” Adrian hade lagt ihop några pusselbitar och förstod att det hänt något allvarligt mellan de två turturduvorna. Oavsett vems fel det var så tyckte han inte om att se sin kusin på det här viset. ”Jag kan hälsa honom om du har något viktigt.”

"Åh... Nej ehm, strunt samma då. Hälsa inget..." sade hon besviket och la på. Hon satt på bänken ett tag, orkade inte ringa dit en taxi men hon orkade inte heller vänta på sina vänner så hon reste sig upp och började gå hemåt.

”Som du vill.” Adrian la ifrån sig mobilen innan han vände sig mot Jonathan igen, som hällt upp mer whiskey åt sig. ”Har du inte druckit tillräckligt nu?” frågade han men fick bara en axelryckning till svar.

Cleo kom hem efter ett bra tag och gick till sitt rum, hon la sig på sängen och somnade nästan direkt vilket var tur nog, hon såg inte alls fram emot morgondagen då hon troligen skulle vakna upp till århundradets baksmälla.

Det var ett väldigt sjå att gömma alkoholen från Jonathan, hindra honom från att leta efter den och få honom att lägga sig och hållas i sängen. Adrian kunde därför dra en suck av lättnad då killen äntligen sov, han skulle alltså få en lugn stund innan han vaknade upp igen.

Cleo vaknade upp dagen efter och stönade till, hade aldrig mått så illa innan. Hon reste sig plågat upp och skyndade sig till badrummet där gårdagens konsumtion flög ut ur munnen på henne och ner i toaletten. Hon gnällde lite och tvättade ansiktet innan hon sköljde munnen och borstade sina tänder.

Adrian tog en lång tupplur på dagen eftersom Jonathan inte vaknade förrän sent på kvällen.
”Du känner dig säkert lika förjävlig som du ser ut?” gissade han och skrattade lite då Jonathan bekräftade det genom att nicka lite.

Cleo tog en dusch och gick sedan till sin garderob, visste inte riktigt varför hon så gärna ville plåga sig själv men hon tog på sig en av Jonathans tjocktröjor. Hon märkte då att fickan var väldigt tung och tog ut en liten ask, hon öppnade den och rynkade på pannan då hon märkte att det var broschen han försökt ge henne första gången det höll på att ta slut mellan dem.

Efter en dusch åkte de iväg till skolan, som krävts viss övertalning från Adrian, för att Jonathan skulle få i sig blod. Det skulle hjälpa lite mot hans baksmälla som till all tur inte var så kraftig eftersom han ändå var vampyr.
”Jag tycker du ska berätta vad som hänt,” sa Adrian bestämt. Han tänkte inte acceptera ett nej.

Cleo ställde inte alla sina planer för dagen och kröp upp i sängen med broschen i handen. Hon pillade lite med den och svalde hårt, ville ge tillbaka den men visste inte riktigt hur.