In the dark PRS Vidomina & Medi

Vincent smekte hennes kind och skyndade sig iväg och log mot sina vänner.
"På återseende då." Sa han och log innan han gick in till sig.

Isabelle såg sig om när hon plösligt vaknade och hörde Nicolai gråta.
"Såja såja mamma är här."

Lafayette torkade bort blodet med baksidan av sin skjortärm som runnit runt hans läppar. Han sneglade på Vincent. Vad skulle de göra nu? Men han svarade snabbt på sin egen fråga. De skulle ut, såklart. De var starka nu. Ruset gjorde att han kände sig oövervinnelig. "Vincent, kanske det är bäst att vi ger oss ut. Vi är ändå här för att skydda Ivan och hans familj. Tänk om vi skulle få syn på inkräktarna? Vi skulle kunna möta de innan de nått slottsmurarna?"
Sergej och Miguel kollade upp för att se på Vincent. De verkade också ivriga att ta sig ut.

Vincent såg på dem och nickade.
"Ni kan ha rätt." Han såg sedan mot fönstret och reste sig.
"Men låt oss ta oss ut då. Vi kan inte beskydda Ivan här inne och om vi inte gör det kommer han bli arg. Han är som ett barn egentlige." Han suckade och drog handen genom håret och gav Lafayette en hård blick.
"Du säger inget." morrade han. Vincent såg ju ut som ett barn men fortfarande var en av de äldre av dem.

Lafayette, Miguel och Sergej nickade samtidigt åt Vincents ord, men växlade sedan blickar med varandra. De visste ju att Vincent var äldst, men han skrämde de inte ändå. Och hans beskrivning av Ivan tycktes inte stämma. Men ingen av de sa något.
"Jag ska se till att Rion och de andra inte sätter en fot i detta slott.", sa Lafayette och knöt sin näve samtidigt som han rörde sig vidare framåt för att gå mot utgången. Efter honom följde Sergej och Miguel.

"Det låter bra. Jag kan hålla utkik." Han log och gick mot den hemliga dörren.
"Kommer ni mina vänner?" sa han och öppnade dörren och gick in.
"Det kommer att gå bra." sa han och försvann från rummet.

Ivans steg hördes i korridoren. "Stopp där. Jag tyckte att jag hörde ljuden av bedrägeri. Var är ni påväg?" Ivan sträckte på sig och iakttog sina vänner. "Lafayette, är det doften av Alices blod jag känner? Säg inte att ni gjorde det..! Så dumt av er.", sa Ivan och lät besviken.
Blicken föll på Vincent. "Jag visste väl att du låg bakom det. Vad ni än tänker, gör det inte. Jag behöver er kvar i slottet."

Han såg på sin son ch skakade på huvudet.
"Åh nu är du lite väl uppblåst min kära son?" han suckade.
"Vi tänker ta oss ut till muren och hålla fiendena på plats och inget annat. Vi tog hennes blod för att kunna vara ute när solen skiner. Utan solen kan människorna ta sig in utan problem!"

Han muttrade lågt när Vincent kallade honom för son. Vincent må vara hans skapare, men Ivan hade sina föräldrar innan han blev till vampyr. Det kunde ingen ta ifrån honom.
"Ni försvagar Alice om ni använder hennes blod så dumdristigt! Hon kommer inte orka att ni tar av henne. Vi behöver hennes blod när striden är given. Vi vet inte ens om de är nära. Pul har sagt att han inte sett de närma sig."

Lafayette tog till orda. "Ivan, vi gör det här för din familj. Låt inte vår styrka gå till spillo. Vi ser efter er. Vi meddelar dig om vi ser något.", sa han och Ivan lugnade sig då. Han litade på Lafayette.
"Låt gå. Men skynda er. Gå inte alldeles för långt."
Lafayette nickade och vände sig sedan om för att försvinna ut i solljuset med de andra efter sig.

Vincent log svagt och vände på klacken.
Jag gör bara det här för att skydda dig min älskade son." Han började att gå.
"Jag vet vad jag måste göra och de har väl kommit en bra bit`?" han suckade.
"kom nu."

Ivan drog irriterat på läpparna, men teg och vända sig om för att lämna de bakom sig. Han försvann för att gå tillbaka till Isabelle och Nicolai. Han påminde sig om att han lovat henne hans sällskap ifall något skulle hända de. I förbifarten greppade han tag i en av tjänarna att se efter Alice. Om alla vampyrerna hade smakat av hennes blod skulle hon säkerligen vara svag och behöva hjälp med återhämtningen. Tjänaren gjorde som hennes tjänare sagt och försvann iväg för att se efter Ivans gäst.
"Isabelle.. Jag är här nu.", sa Ivan lågt och gick fram till sängen för att sätta sig ner på kanten.