Rollspelare & Wolfy prs

Han suckade lågt och drog handen över ansiktet istället. Jason visste att Penelope hade rätt men han vågade inte riktigt ta det steget att tvångsbehandla henne.

”Jag ska se vad jag kan göra.” Penelope gav honom ett uppmuntrande leende innan hon reste sig upp, gick över till Nate för att få en kram och berättade tyst för honom om vad det var som hände, med tanke på Deans högljudda kommentar så hade nog fler öron också hört än bara de tre.

Jason suckade lågt och gick till sitt sovrum istället, visste inte alls vad han skulle göra. Han la sig i sängen och slöt ögonen ett tag, allt var som ett stort kaos i hans huvud.

Efter att ha blåst håret torrt och fått på sig kläder gick Leah in till Jason.
”Du ser så bekymrad ut,” påpekade hon och la sig ner bredvid honom, ”vad tänker du på?”

”Dig.” Sade han ärligt och vände blicken mot taket, ville inte se besvikelsen och osäkerheten i hennes ögon när han valde att fortsätta. ”Jag tror du behöver hjälp.” Sade han försiktigt.

”Mig?” upprepade hon förvånat, det lät inte som om det skulle föra något gott med sig, ”vad behöver jag hjälp med?” Hade hon gjort något alldeles tokigt som han reagerat på?

"Din kost." sade han och tittade upp på taket. Han kliade sig i nacken och vände sedan blicken mot henne. Han visste inte riktigt hur hon skulle ta det, utan kunde bara hoppas på det bästa.

Leah sneglade upp i taket för ett kort ögonblick, förstod inte varför han inte såg på henne.
”Vad är det för fel på den?” fick hon avvaktande ur sig och strök sina fingrar längs med hans arm.

”Du äter inget. Du är ohälsosamt smal och du behöver hjälp.” Sade han och spände sina käkar, det tog att inte ge in för hennes beröring.

”Jag äter visst men jag råkar bara inte vara hungrig hela tiden.” Leah rynkade på pannan, tyckte inte om samtalsämnet. ”Behöver jag inte alls,” tillade hon sedan som svar på det han sagt om att hon behövde hjälp.