Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på soppan och kände sig vrålhungrig. Hon började att äta och hon såg nu att hon fått sig i allt. Men hon var fortfarande hungrig.
Hon visade hon ville ha mer och fick snabbt påfyllning. Nu kände hon något vakna och hon ryste till.

Theodore hade även han vacknat och sträckte på sig. Hungern rev i honom och han tog sig till trappans början och väntade på sin bror så de kunde gå ner tillsammans.

"Då går jag sir..." Gerhard bugade sig djupt för honom och lämnade mannen ensam.

Aurora åt av brödet och tog en skiva till efter att första var slut. Hon ville inte äta. Men hon kände sig tvingad.

Rafael tog sig upp ur sitt skrymsle och tog på sig ringen , tog på sig nya kläder och gick ut ur sitt rum. Låste det noga och gick sedan till sin bror. Han kände hans närhet. "Broder."Viskade han leendes.

"Varför är du så inkompetent? "Undrade Allan tyst när de var ensamma. "Sir, Mästare. Jag..."Viskade han sorgset. "Du lovade mig att det aldrig skulle hända igen." Fortsatte Allan.

Rhiannon hade ätit två stora tallrikar och flera bitar bröd och såg nu ner. Vågade inte se upp även om hon visste att det snart skulle behövas.

"Bror." Sa han och började hå ner.
"Jag tror det är dags att kolla vad de har gjort..." Viskade han.

"Får vi duscha nu?" Viskade Aurora svagt. Men tjänstefolket svarade inte. De var helt tysta. Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocket och ville helst av allt gömma sig. Varför hade hon smugit iväg sådär?

Rafael flinade nöjt. "Ska vi kolla huset först och sedan hälsa eller tvärtom?" Undrade han lugnt.

Rhiannon satt stilla och såg sedan ner. Vågade inte resa sig och hon vred på sig.
"Kan jag få mera vatten?"

"Åh vi kan väl hälsa först? När de duschar så kan vi leta." Sa han ömt.

En manlig tjänare gick fram och hällde upp vatten åt henne. Innan han gick tillbaka till sin plats.

"Vore det oartigt att hälsa med ett bett?" Frågade han spinnande.

Hon drack och hon kände sig iakttagen. Vände sig om och drog sedan ihop sig.

"du har så rätt. Men inte för hårt. De ska inte hata oss. Då skulle de aldrig komma frivilligt." Sa han mjukt.

Flora öppnade ögonen när hon kände garaget tändas. Hon satte sig och såg Gerhard.
"Sir bad mig hämta dig." Han höll upp dörren för henne och Flora steg ut. Tillsammans började de gå och han betraktade hennes rygg.

"Och jag föredrar att de badar."Viskade han innan han nickade. "Ett vänligt bett."Viskade han innan han rusade fram så han inom någon sekund var bakom Rhiannon. Han smekte undan hennes hår. "Hej vackra du."Viskade han innan han varsamt kysste hennes hals, flera gånger och sedan bet han försiktigt ned och började att dricka.

"Vad ska jag göra med dig?"Undrade Allan och såg på sin gamle kompanjon Martin. Han hade råkat förvandlat en av sina slavar. Och hade inte hjärta att förstöra honom.

"Bada är bra med. Då får vi mer tid." Sa han och kom till Aurora och smekte hennes kind.
"Haft det bra?" Han böjde sig och kysste henne ömt innan han bet till och höll henne stilla.

Rhiannon ramlade nästan av stolen och kände hur hans armar lades om henne och kyssanra. Bettet fick henne att börja gråta och hon satt stilla.

I hissen rättade Gerhard till sin slips och såg att Flora rättade till kläderna.
När de nått den högsta våningen ställde sig Gerhard på plats och höjde handen för en knackning. Han hade blivit skickad att hämta Flora trots allt.

Rafael kände tårarna på sina händer och torkade varsamt bort dem med tröjärmen och drack lite till innan han drog sig bort och läkte hennes sår med en kyss. "Du har ätit." Log han stolt.

Aurora hann inte reagera, allt hände så fort. Rhiannon grät och hon själv kände de skarpa tänderna penetrera hennes tunna skinn. Hjärtat slog snabbare och snabbare. Hon var livrädd. Hon försökte tvinga bort tårarna men det var läskigt och det gjorde lite ont.

Allan klickade på en knapp så hissen öppnade sig. "Sitt." Befallde han Flora när han såg henne.