Rollspelare & Wolfy prs

Jason hörde Deans kommentar och granskade Leah lite snabbt innan han gick ner till Penelope.
"Jag behöver prata med dig, det är viktigt." sade han och nickade mot vardagsrummet. Han kliade sig i nacken och började gå dit.

Penelope tittade på Dean, sedan på Nate och slutligen på Jason. Hon nickade lätt innan hon följde efter honom mot vardagsrummet och satte sig ner i soffan.
”Vad är det?” undrade hon, nyfiken på varför han velat prata med just henne.

"Jag tror att Leah har någon ätstörning eller är på väg till att få det." sade Jason försiktigt och kollade på Penelope. Han visste inte hur han hade kunnat säga det på ett bättre sätt än rakt ut.

Pen sträckte sig efter en karamell från den lilla skålen på bordet, spottade nästan ur sig chokladpralinen då Jason berättade vad han hade på hjärtat.
”Vad säger du?” Hon lutade sig eftertänksamt tillbaka i soffan och tänkte igenom alla tydliga varningssignaler hon sett men aldrig tagit på allvar.

"Jag har varit med henne hela dagen, hon drack vatten." suckade han och satte sig ner i soffan. "Och när hon testade underkläder, hon är så smal. Jag tror inte hon förstår allvaret. Kan du och typ Jessica prata med henne?" suckade han och drog handen över ansiktet.

”Naturligtvis.. men vad kan vi säga?” Penelope rynkade på pannan och skakade besviket på huvudet, fattade inte hur hon inte lagt märke till något tidigare. ”Har du pratat med henne då?”

"Jag typ nämnde det och så blev det bara stelt och hon blev osäker runt mig, så jag vet inte hur jag ska säga det typ fint." sade han och suckade lågt. Han kliade sig i nacken och lutade sig bakåt i soffan. "Jag vill bara att hon ska må bra."

”Det vill vi alla.” Penelope klappade honom tröstande på axeln innan hon sneglade mot trappan, ville försäkra sig om att ingen tjuvlyssnade. ”Jag vet dock inte om hon kommer lyssna på mig eller Jess heller.”

"Vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga henne att söka hjälp?" suckade han och drog över sitt numera snaggade huvud. Han suckade högt och kollade på Penelope.

”Om det är allvarligt så har du kanske inget annat val.” Hon önskade att det fanns något hon kunde göra, att ett samtal skulle kunna lösa problemet trots att hon innerst inne visste bättre.