De utvalda

Ethans ögon var knappt öppna, och hans blick var glasartad. Han mumlade något obegripligt och föll ner i sängen. Hans ögon slöts helt och han drog täcket över sig.
Simon lugnade snart ner sig och sträckte upp sin hand efter Elethas hår.

"Det låter du bli." sa Eletha med lugn röst till Simon och lossade hans grepp, det gjorde ont, fan. Tillslut somnade Simon åter liksom Ethan hade gjort och hon la sig åter vid hans sida.

Simon gav ifrån sig ett missnöjt läte. Men tillslut somnade han.
Ethan mumlade i sömnen och drog Eletha närmare sig. "Eletha?".

"Mmm, jag är här." sa hon trött då hon antåg att han bara talade i sömnen igen, detta var mycket märkligt när det gällde Ethan.

När Ethan pratade i sömnen, var det oftast för att han drömde något. Eller ville vara säker på att hon var där. "Du...är skadad.." mumlade han nu och lät panikslagen i sömnen och började röra på sig.

"Nej, det är jag inte, bara en dröm." sa hon lugnande och la armen om honom för att lugna honom. Hon kunde lika gärna vara veken som att inte kunna sova alls och lugna sina små pojkar.

Ethan verkade inte så väldigt lugnad. "Men du blöder..." kved han till. "Och jag håller i kniven som skar dig...med ditt blod på den". Han var nu i kärnan utav drömmen, det var han som skadat Eletha.

"Men det vet du inte skulle hända, sluta med det bara. Se ordentligt, det är inte blod, bara tomater." sa Eletha lugnande och satte sig upp vid honom.

"Tomater?" Ethan lät förvirrad och lite tröttare. "Så måste det vara...jag skar tomater och råkade stänka lite saft på dig..." mumlade han.

"Precis, och nu ska jag göra frukost." sa hon och steg ur sängen, och gick till köket.