Förändrad värld Lupple & Medi

Hon gick tyst och såg då och då över axeln. Höll sig nära henne och svalde.
"De kanske är bäst att snabba på?" Frågade hon.

"Två av våra nya 66242K samt 66252K har fått.... Minnen tillbaka? Vi vet inte hur vi ska förklara. Vi är nogranna. De började skrika och fråga vart de var. De ligger nu i sina sängar. De är vakna men neddrogade..."

Hon nickade. "Absolut."Viskade hon och började känna ett stort obehag. Hon visste inte varför. "Men vi får spela."Viskade hon frågande. Osäkert.

Allan svalde hårt. "De är inte de enda med minnen som spökar." Kontrande han irriterat. "Hur har ni låtit detta ske?" Frågade han.

Hon såg på henne och öppnade dörren. Såg sedan in och log.
"En ide..." Viskade hon och viskade. De skulle lägga lapparna i fodralen, i manualen och det var vissa spel de skulle välja ut. Då kunde de rekomendera spelet till den andra på så sätt var det inga specifika spel.

Hon såg på Gerhard som slöt sig till dem.
"Det är inte mina patienter men jag tar och rensar deras minnen. Det har varit ganska mycket på senaste tiden. Det är ingen ursäkt sir men vi gör så gott vi kan."

(skulle någon hämta Flora?)

Aurora sken upp. "Åh detta är smart."Viskade hon upprymt. "Okej. Vi säger så."Viskade hon och kramade henne glatt.

Allan skakade på huvudet. "Döda dem." Sa han kort och reste sig upp. "De är inte värda något som skadat gods." Sa han.

(Nej tänkte att hon skulle sitta där)

Hon kramade henne och tog henne till tven.
"När vi ändå är här..." Viskade hon och log.
"Ska vi?"

Gerhard såg på honom och såg sedan ner. Detta var inte alls bra men nickade.
"Vi sätter dem för blodtömning så de inte går till spillo. Sedan tar vi organen och säljer dem."

Aurora nickade glatt. "Ja. Absolut."Viskade hon och följde med mot teven och startade den. Theodore hade visat henne hur man gjorde. Hon hade precis plockat fram ett spel när en piga kom in. "Flickor. Det är dags för middag, dusch och pyjamas." Log hon. "En vacker pyjamas." La hon till. Solen började att gå ned över skogen. Hon hade räknat ut vart mästarna var. De åkte sällan på akuta möten. De som ville ha dem fick alltid vänta.


"Gör så." Sa han allvarligt. "Och jag vill prata med den som raderade deras minnen." Sa han skarpt.

Hon såg på henne och nickade sedan. Reste sig upp och följde efter.
"Jag kan prova äta något idag. Om jag inte kan så får ni ursäkta." Viskade hon.

"Det ska bli. Ska jag skicka denne till ert kontor?" Frågade Gerhard lågt.

Hon hade somnat till men rycktes till vaket snabbt. Hon fick inte sova. Hon hade gjort sin mästare arg och hon såg ut. Det var fortfarande svart i garagget.

Pigan nickade sakta. "Absolut." Sa hon enkelt och ledde ned dem till matsalen. Där middagen stod serverade. Soppa och hembakat bröd, nytt. Det luktade gudomligt och Aurora tog ett bröd, det var fortfarande varmt.

"Självfallet. Nu tack." Sa han otåligt och satte sig på sitt skrivbord.

Jimmy hade hört bilen åka iväg och studerat den åka iväg från sitt fönster. Han pillade sakta på glaset och funderade. Han kunde inte göra något han inte fick. Mästare visste alltid vad som hände.

Rhiannon satte sig och lade en servett i knät och såg solen sakta gå ner. Nu var himlen en rödfärgad ton och hon såg sedan mot Aurora. Det kändes så overkligt.

Gerhard tog en ung man i armen och höll honom hårt. Man kunde även se hans vampyriska aura. Den var ung och Gerhard släpade honom med sig. Detta var inte första gången han hade gjort fel.

Aurora tittade på himlen. Den var vacker, men allt kändes så obehagligt. All personal var som på spänn. Hon tog försiktigt sin skål med soppa och började att äta. Hon tittade menande mot Rhiannon. ÄT! Ville hon säga. Något skulle hända.

Rafael slog upp sina ögon i samma sekund som solen försvann. Han låg en lång stund och bara tittade. Det tog en stund innan han kom igång. Efter alla år. Men han var törstig. Såå törstig.

Allan såg den unga mannen komma in. Han verkade vara livrädd.