PRS Lupple & Medi

"Ja det är nog säkrast." Han såg på honom och lade huvudet på sned.
"Vad säger du om att ha ett möte med enast de äldre?" Han höjde händerna.
"Om vi hjälper dem hjälper de oss." sa han hastigt.

Dorian svalde hårt och såg på honom. Självklart var det en god idé. Men de hade inte en precis fläckfri bakgrund-speciellt inte han när det kom till vargarna.
Han såg på Tristan och bet sig i läppen.
" Det är de äldre vi måste prata med oavsett. Det är de som bestämmer." Sa han och såg bort.
"Jag vet inte vad vi kan erbjuda dem. Det är jäkligt riskfyllt. " Sa han tyst.

Han nickade.
"Jag är väl medveten om det och det kanske kan hända något. Men Willow kommer bära silver. så hon kommer vara säker ."
Han drack av blodet och lutade sig tillbaka.

" Willow kommer vara säker oavsett. De är inte ute efter att döda människor. Det är en synd i deras ögon. " Sa han allvarligt och såg på honom.
"Vad skulle de vilja ha tror du?" Sa han fundersamt och drack upp det sista av sitt blod och stirrade ut mot skogen.
" De dödar hellre en vampyr." Sa han lågt.

"Ja men inte om de sköter sig. Alexander är högt uppsatt läkare som är stadens om inte landets bästa läkare. De vågar inte ge sig på honom." Han log.
"De ger sig på sånna som Hector eller Vincent. personer som verkligen skadar människorna."

Dorian nickade sakta och suckade lågt och drog handen över ansiktet.
" Jag vet. Vi känner många som är respekterade. " Sa han lågt och vände blicken mot honom.
"Problemet är att de är många saker men de har något många andra inte har. Ett långt minne. Jag kan inte gå dit och jag tänker inte låta Willow gå utan mig. Och att få hit dem är nästintill omöjligt. De litar inte på oss." Sa han och såg på honom.

"Vi får mötas vid sjön." Han såg på honom och suckade.
"Vi säger att vi är med annars talar hon inte med dem. Hon är trots allt våran." Han suckade innan han reste sig.
"Jag ska gå och se till att det är i ordning för kvällen iallafall."

Dorian såg på honom och nickade sakta.
"Vi får tala med Alexander och Lathan om detta. " Sa han lågt och nickade sakta över hans ord och följde honom med blicken innan han själv reste sig upp och gick runt i olika rum och bara tänkte. Tills han stannade till vid ett fönster och stannade där och bara tittade ut. Funderade.
De behövde många allierade och han försökte tänka ut personer, namn, vänner de kunde be om hjälp ifrån.

Willow hade vaknat till och satte sig upp och gäspade.
"Dorian?" ropade hon och gäspade igen ochhade fortfarande ögonen slutna och kände halsen vara snustorr.
"Jag är törstig."

Dorian drogs tillbaka från tankarna och minnen till nuet när han hörde hennes röst uttala hans namn.
Han rörde sig snabbt mot köket och fyllde ett glas vatten och sprang sedan upp till henne och ställde vattnet på hennes nattduksbord.
"Hej där." Log han svagt och pussade hennes panna lätt.