Prs mellan en skorpa och ett lingon

Angel grät tyst. Han kunde känna hennes hud mot hans, nästan känna hur ont hon hade. Skulle det funka? Han brydde sig inte, han kunde i alla fall prova. Angel tryckte sin hand, rätt hårt mellan hennes vingar och fokuserade. När smärtan kom över honom bet han i läppen. Efter ett tag började han blöda. Men han brydde sig inte. Inte alls.

Mila kunde känna hur hennes smärta lämnade henne. Hon släppte taget om honom lite grann och såg på honom medan hennes kinder var alldeles blöta.
"Vad gör du?" undrade hon skakigt.

Angel började snyfta
"J-jag hjälper d-i-ig", sa han och la ansiktet i händerna. Han tog bort sin hand, skakandes

Mila kramade om honom och kysste honom på huvudet.
"Du behöver inte göra så.." sa hon och strök handen försiktigt över hans hår medan hon höll om honom.

"Känns det b-bättre?", snyftade Angel "f-för dig?"

"Ja och nej... jag hatar att se dig ha ont" viskade Mila medan hon höll om honom med skakiga armar.

"Jag har hellre ont själv..", började Angel. Han hade lugnat ner sig lite, men grät fortfarande "än att se dig ha ont"
Det gjorde extremt ont. Överallt, och tanken på att det var Mila som skulle burit smärtan egentligen, fick honom att må illa.

Mila såg på honom medan hon kramade om honom hårt, hon hade ingen lust att släppa taget. Hon drog lugnande handen över hans rygg, försiktigt, så att det inte skulle göra ont.

Angel kramade henne tillbaka, och kände hur hans andetag blev allt lugnare. Hans tårar blötte fortfarande ner hennes axlar, tysta tårar.

Mila begravde ansiktet vid hans nacke och pillade lite med hans hår. Hon kände hur tårarna fortfarande rann, över hennes kinder och ner på hans nacke. Men hon ville lugna ner honom så mycket hon kunde, så att hon sedan kunde plåstra om honom.