Sjunde året på Hogwarts

- Hej, Molly, sa jag glatt och sprang fram till henne och kramade henne.
- Och tack och lov att du lever, sa hon med tårar i ögonen.
- Klart att jag gör, är Bill inne?, sa jag frågande och hon nickade och såg på de andra.
- Cara har blivit förbannad av nån egyptiskförbannelse och Bill kanske kan hjälpa henne, sa jag förklarande och Molly nickade och ropade på Bill.
- Hur är det gumman?, sa hon och kramade om Cara innan Bill kom ut.
- Vad är det?, sa han och såg förvånat på oss.
- Cara har blivit förbannad av nån egyptisk förbannelse, den gör att hon hör röster i huvet och att hon känner det hon kastar över dem som kastade den på henne.
Känner du till den och kan du göra nått åt den?, sa jag hoppfullt och såg på honom.

Jag tittade upp på Molly och skakade på huvudet
"är det så illa lilla vän?" sa hon och jag nickade och hon kramade om mig lätt och Bill kom ut och tittade på mig
"kom så sla jag se vad jag kan göra" sa han coh vi gick in allihop och Bill satte mig i soffan och funderade på vad Laura sagt
"jag skulle tro att det är en kaguleus förhäxning och den är ganska svår att upp häva" sa han
"kan du göra det?" frågade Severus och Bill tittade för första gången på honom och nickade
"det kommer göra ont Cara bara så du vet" sa han och jag nickade. Det kan inte vara värre än de redan var. Severus satte sig bredvid mig på ena sidan och Draco på andra
"vi är här bredvid dig" sa Severus och kramade min hand
"ja vi går ingen stanna" sa Draco och jag nickade och Bill tog fram sin stav och ravlade något jag antog var egyptiska och jag tänkte att det inte var så farligt men just då kändes det som om någon bröt alla benen i kroppen och som om blode frös till is och jag såg alla bilder från Azkaban framför mig och jag skrek till och hoppades att det snart var över. Jag vet inte hur länge det pågick innan Bill var klar
"det borde funka om de inte har slängt något annat över henne" sa han
"hur är det älskling?" frågade Draco mjukt och kramade min
hand och jag ryckte till. Jag hade ont över allt och jag såg cellen framför mig och kröp ihop. Severus la en filt över mig och jag drog den över huvudet och försökte komma bort vjag försökte att inte se cellen framför mig men hur jag än gjorde så var det de ända jag såg. Jag kande en arm runt mig och ryckte först till och försökte komma loss
"det är ingen fara Cara" hörde jag rösten säga men visste inte vem den tillhörde. Någon kramade min hand
"vad har hon varit med om?" hörde jag en kvinno röst fråga men jag hörde inget svar innan allt blev svart

Jag såg på Bill och Cara och hoppades att det skulle funka.
Cara verkade ha fruktansvärt ont för hon svimmade av och jag såg på Molly för att besvara hennes fråga.
Jag berättade allt Cara hade vart med om i Azkaban och hon och Bill drog eftr andan och såg sorgset på Cara..
- Stackars liten, sa Molly och såg med tårdränkta ögon på Cara, och Bill skakade tragiskt på huvudet.
- Hur kom hon därifrån?, sa Bill utan att titta upp.
- Jag hämtade henne, sa jag lätt och hoppades att jag skulle slippa gå in på detaljer jag visste inte hur de skulle ta det, de var ju så goda allihopa.
- Du gjorde vad?, sa Molly chockat och såg på mej.
- Hur?, sa Bill och jag satte mig i fotöljen och bleknade, jag hoppades på att de skulle förstå.
Jag drog efter andan och berättade allt, och slog ner blicken.
Skulle de bli arga?, Vill de inte längre ha mig i sin famil?, tänkte jag och väntade på deras dom.

Molly tittade på Laura
"jag skulle inte uppmuntra det men de var för en god sak och jag är stolt över att du räddade henne. Många hade inte vågat göra det du gjorde" sa Molly och log mot Laura
"ja och jag hoppas du inte har allt för hemska drömmar" sa Bill
"hon fick både ett halsband och drycker som hjälper mot det men damen behöver lära sig sova. Hon är lika enveten som Cara här" sa Severus och de andra stirrade lite på honom
"så du hjälper Laura?" sa Bill lite förvånat och Severus gav honom en kort nick som svar.
Jag såg Scabbior och Grårygg framför mig och skrek till och öppnade ögonen
"det är ingen fara" sa Severus mjukt och jag nickade
"hur är det?" sa Draco och log mot mig
"jag har ont och mardrömmar men rösterna verkar vara borta" sa jag lättat och vände mig mot Bill
"Tack" sa jag och gav honom ett ansträngt leende
"de är väll självklart. Du har ju hjälpt oss. Jag är bara glad att jag kan hjälpa till" sa han och log stort
"så rösterna är borta?" sa Severus och jag nickade "vad bra, men jag är rädd att du kommer ha mardrömmar ett tag" sa han och strök mig över håret och jag nickade. Jag kommer ha mardrömmar för resten av mitt liv
"jag förstår inte hur människor kan göra något sådant" sa Molly argt
"du vet hur dödsätarna är" svarade jag lågt
"ja men ändå. Du är ju bara ett barn. Och de borde lyssna på dig särskilt med tanke på din far" sa Molly argt
"dödsätarna är inte särskilt smarta och absolut inte Scabbior och Grårygg. Och de är just för att hon är ett "barn" som de hatar henne och för att hon kan bestämma över dem" sa Severus trött och jag kom och tänka på att han inte sovit alls. Han måste vara helt slut
"men du lyder hennes order?" sa Bill och tittade på min gudfar
"när hon ger mig några så gör jag det! Men jag vet också anledningen till dem och jag har inget i mot det. Jag litar på henne" sa Severus och log mot mig
"så du kan le" sa Bill lite roat och Sev gav honom en kall blick och Bill skruvade på sig
"sluta göra dem nervösa" skrattade jag lätt och de andra stirrade på mi "vad?" frågade jag oförstående
"det är bara så skönt att höra dig skratta igen" sa Draco och jag la huvudet på sned men sa inget mer utan vände mig mot Laura
"hur mår du nu?" frågade jag oroligt och tänkte tillbaka till fängelsehålan

Jag log tacksamt mot Mollt och Bill de förstod och jag andades lättat ut.
Sen såg jag oroligt på Cara, men log glädjestrålande mot henne när hon äntligen skrattade.
- Ååå Cara du ska vet vad jag har saknat ditt skratt, sa jag lyckligt och kramade om henne.
Cara tittade sedan på mig och undrade hur jag mådde.
- Bättre än nånisn nu när du är dig själv igen, sa jag lyckligt.
- Mardrömmarna lär väll fortfarande sitta kvar, men det går nog mycket bättre nu när du är okej.
- Ska vi tillbaka?, undrade Dean och jag nickade.
- Jag tror att Sev behöver sova, sa jag och såg på honom och vände mig till Molly och Bill.
- Tack för allt, da jag lyckligt och kasta mig i deras famn.
- Ingen orsak hjärtat, ta nu hand om dej och utsett dej själv för ingen fara, sa Molly och kramade om mig.
- Hej då syrran, ta hand om dej, sa Bill och kramade om mig.

Jag tog förvånat imot Lauras kram
"aj" sa jag och log sedan "jag är väll inte helt mig själv men det känns bättre när någon inte förvrider mina tänkar" sa jag lättat "glad att du mår bättre, jag hatade mig själv varje gång jag väckte dig"
Jag ställde mig upp och Draco och Severus ställde sig bredvid mig
"du behöver verkligen sova" sa jag till honom
"ja men jag har inte riktigt haft tid" sa han och rufsade om mitt hår och jag bara tittade på honom och vände sig mot de andra
"ja vi åker tillbaka! Jag har ett samtal med två herrer" sa jag argt
"jag är verkligen glad att du mår bättre. Först ett skratt och sedan så planerar du hämnd. Du kommer snart vara dig själv" sa Draco och kramade om mig och jag log och vände mig mot medlemmarna i familjen Weasley
"tack så mycket Bill" sa jag och kramade om honom och han log
"som jag sa så är jag bara glad över att jag kunde hjälpa dig" sa han och log och Molly kramade sen om mig
"var försiktig du med. Ta hand om dig och hitta inte på något dumt" sa hon och log och jag nickade
"jag ska försöka" sa jag lätt och log innan vi transfererade oss till skolan och landade i fängelsehålan och min far såg på mig
"du är dig själv" sa han och jag log stort och kramade om honom
"ja nästan i alla fall. Jag har inga röster längre i alla fall och nu vill jag träffa våra fångar" sa jag och gick in genom dörren och blängde på männen som låg på golvet blodiga "hej vad trevligt att ses igen" sa jag och inväntade deras reaktion

Vi följde med Cara in i fängelsehålan där Scabbior och Grårygg låg blodiga på golvet.
Jag såg på dem och visste vad Cara skulle göra, men att möta sin räddsla kanske ändå funkar?, tänkte jag för mig själv och såge ner på dem och väntade på deras reaktion.
- Blodsförädaren botade dej?, sa Scabbior förskräckt.
- Jag ska bita resten av de rödhåriga förrädarne, sa Grårygg argt och stirrade på mej.
- Du och dina rödhåriga släktingar, ska önska att ni aldrig hade blivit födda, sa han elakt och jag stirrade förskräckt på honom.
- Vi hittar på nått nytt att knäcka dej eller döda dej och alla som hjälper dej, sa Scabbior hånfult till Cara.
- Är inte ni lite i underläge nu för att hota?, sa jag och såg ilsket på dem, ingen skulle få hota min familj eller vänner.

Jag stirrade ner på dem och höll med Laura
"det är fel läge att hota mi och ni skulle bara våga skada familjen Weasley" sa jag argt och min far log
"jag är så glad att du är tillbaka" sa han och log
"ja jag med och ni kommer inte lyckas knäcka mig igen för jag har underbara vänner och en underbar familj" sa jag och log mot dem andra och stirrade sedan med röda ögon på de båda männen
"du får göra vad du vill med dem" sa min far och log och jag höjde staven och kastade Crucio över dem båda tills de skrek högt och jag log och avlägsnade förbannelsen och de båda männen andades häftigt och jag fortsatte tills jag visste att de inte skulle klara mer och de bara låg och andades ansträngt på golvet och jag log kallt
"det kändes bra" sa jag och log mot dem andra innan jag vände mi mot männen "det här kanske lär er att låta mig vara och hade det inte varit för att det snart är ett krig och min fat behöver er så hade jag dödat er, kom ihåg det!" sa jag allvarligt
"jag är verkligen glad att du är dig själv och att du gav dem vad de förtjänade" sa min far och jag nickade "jag tar med dem här två till huset och om det är något så är det bara o kontakta mig" sa min far och jag gav honom en kram och han försvann med de båda männen och jag vände mig mot dem andra
"tack för att ni hjälpte mig" sa jag och log mot dem

Jag höll ögonen männen när Cara torterade dem, det gick mycket bättre att se dem nu även om jag helst hade velat gå därifrån för att slippa allt.
Dean tog mig försiktigt i handen och jag log mot honom.
Jag log glatt mot Cara när hon vände sig mot oss.
- Ingen orsak, självklart så hjälper jag dig, sa jag glatt.
- Klart jag hjälper en vän, sa Dean vänligt.
- Kan vi inte gå här ifrån nu?, sa jag och såg på Cara.
Snape behöver sova och jag borde det jag med, sa jag och vände mig om ochgick ut ur fängelsehålan.

Jag log mot dem
"självklart. Förlåt Laura" sa jag och gav henne en kram och vi gick upp till Severus kontor och han gav mig och Laura varsin dryck och jag nickade
"lova mi att du sover nu!" sa jag och gav honom en sträng blick
"ja jag ska sova" svarade han och jag gav honom en varm kram och han log mot mig och vi lämnade kontoret och gick mot Gryffindortornet. Vi gav damen lösenordet och gick in. Några av eleverna kollade nervöst på oss men jag brydde mig inte om det längre
"god natt. Vi syns i morgon" sa jag till Laura och Dean och tog med mig Draco upp till min sovsal där Parvati och Lavender stirrade oroligt på mig
"hur är det med dig?" frågade de försiktigt
"dd är bättre nu när jag slipper höra deras röster" sa jag och la mig ner i sängen och Draco la sig bredvid mig
"väck mig om det är något" sa Draco och gav mig en puss på pannan och vi somnade