In the dark PRS Vidomina & Medi

Vincent suckade och skakade på huvudet.
"Hon är din om DU lovar att nästa blir min. " han såg på honom och spände ögonen i honom.
"Dessutom behöver jag en plats att bo på.." Han blev mildare i rösten och satte händerna mot kinderna och fick ett oskyldigt ansiksutryck i ansiktet.
"Jag är bara ett barn. Jag kan inte köpa ett hus själv." Han såg sedan på Ivan.
"Om jag ska hjälpa vill jag ha två saker och du ska ge mig det."

Ivan teg. Det tog emot att instämma. I sitt slott hade Ivan alltid varit sin egen herre. Och här kom den pojke, den pojke som var hans far, och hade makt över Ivan. Det gillade Ivan inte. Men han sa inte emot.
Ivan nickade och flyttade sig så att Vincent kunde passera förbi. "Vi var precis i middagen, ni kanske också är hungriga?", sa han och nickade mot matsalen för att visa att tjänarna att visa vägen åt de. "Se till att mina gäster har det bra.", sa Ivan och tjänarna nickade.
"Vincent.. låt mig se efter om jag kan hjälpa dig. Vad vill du ha hjälp med?"

Vincent log och nickade. Han var hungrig och tog av sig stormhatten och manteln för att sedan se på sin son.
"När vi är här säg Vincent. Om du har mänskliga tjänare blir det bara konstigt." Han såg sedan på honom.
"Jag behöver bo här en stund. Kommer agera som din son och jag kommer vilja dricka från den här Alice." Han spände ögonen i honom.
"Säger du emot för det?"

"Du har rätt, Vincent. Jag vill inte oroa min personal." Han sneglade på Lafayette, Sergej och Miguel. De tre var i samma ålder som Ivan själv. De verkade inte ha roat sig i sällskap med Vincent, precis som Ivan trott.
"Jag är glad att ni alla är här. Mina skapelser- Rion och Leo- de är inte att leka med.", började han och visade åt de att sätta sig vid bordet för att ta av maten.
Ivan sjönk ner på sin plats vid kortsidan igen. "Vincent, Alice är inte din att dricka av. Du får nöja dig av mänskligt blod.", sa han lågt, så att Alice inte skulle höra. Den här gången hade stoltheten varit för stor. Ivan skulle inte dela Alice med någon.

Vincent gick efter honom och såg på Ivan och log svagt.
"Jag tar det jag vill Ivan" Han slog sig ner intill Alice och såg ut som en pojke. Hans hårda drag hade slätats ut och han såg på Alice.
"Oj ni är så vacker miss. Jag heter Vincent vad heter du?" han såg nyfiket på henne och log sockersött, en taktik han hade finslipat i åratal nu.

Alice rycktes tillbaka och såg sig om och såg sedan ner på Vincent.
"Åh vad snäll du är. Jag heter Alice. Ivan gör mig sömnig hela tiden så jag ber om ursäkt."

Ivans blick mörknade när han hörde sin faders ord. Han tänkte inte, skulle inte, dela Alice med någon. Nu när hon återigen var i hans ägor. Det skavde i honom att Vincent talade så till Alice. "Alice, låt dig inte luras av honom. Vincent är kallad hit för att hjälpa med striden att skydda slottet och dess murar. Vi ska inte förlora det här slaget.." Det sista mumlade han lågt och stack gaffeln i maten på sin tallrik.
Ivan tänkte på sina skapelser, Rion och Leo.. skulle det komma till att Ivan var tvungen att skada de? Han hoppades att han inte skulle behöva förgöra de. Trots allt, så var Leo och Rion Ivans skapelser.
Ivan samlade sig från sina tankar och såg upp mot Alice.
"Sömnig? Du kanske vill ha något som piggnar upp? Te eller kaffe, Alice?"

Vincent såg surt på Ivan och suckade sedan.
"Jag vet inte vad du talar om Ivan." Han såg sedan mot Alicee som såg tyst och rodnade sedan.
"Kan jag få sådan där choklad som jag fick förut? Den var så god."
Vincent såg mot Ivan och suckade.
"Du måste dela med dig till de som är äldre. Det är en lag!"

Lafayette, Miguel och Sergej verkade inte alls intresserad av Vincents och Ivans konversation. Deras intresse låg inte hos deras relation. De var där för att de var lojala sin vän. Trogen. De skulle hjälpa till för att klara striden.
Ivan suckade och svalde tuggan med mat. "Ja, Alice.", sa Ivan trött och visade till tjänarna att de skulle servera Alice en kopp choklad. "Du må vara äldre än mig, Vincent, men du ser inte äldre ut. Och komihåg..", han pausade, "..Det här är mitt hem, det är jag som bestämmer här. Du har ingen makt här. Jag har kallat hit dig för att hjälpa mig. Du är en en av de bästa soldater jag har stött på- har du glömt det? Jag är säker att vi tillsammans kan vinna."

Hon sken upp och reste sig upp och sprang fram till ivan och kramade om honom.
"Tack!" Hon såg piggare ut och såg sedan mot Vincent ich ryste.
"Får jag sitta här istället?" Viskade hon

Vincent suckade.
"Jag vet varför jag är här men det är inte kuö. Jag behöver blod i mit precis som du."

Ivan ryckte till då Alice kastade sina armar om honom. Han hade inte varit beredd på hennes beteende, särskilt inte då hon verkade så trött. "Javisst, Alice. Sitt här du. Du ser redan piggare ut.", sa han och upptäckte tjänaren som serverade henne koppen med choklad. "Du kommer att behöva skyddas inför striden. Kanske Bella eller någon av de andra tjänarna hålla dig sällskap. Jag är säker på att vi kan vinna det här.", sa han och kände sig ändå inte säker. Adela och de andra skulle säkert vara många fler. Och med rådet- hade de verkligen en chans?
"Du får blod, Vincent. Men inte Alices bara. Låt mig skicka tjänarna att servera dig ett glas?" Han gav tecken till en av tjänarna att hämta ett glas till han själv de nyanlända vampyrerna. Tjänaren försvann iväg för att göra som hon blivit tillsagd.